Inför semifinalen ikväll, har aftonbladet än en gång publicerat en briljant krönika. Denna gång på kultur!-sidorna. Självklart skickade jag krönikan till en legendar inom föreningen DSK och vår gästtyckare i kvällens match, Tomcay Birkentürk.
Här kan ni läsa krönikan i sin helhet. PS Det är nog första och sista gången jag länkar till den där blaskan.
Det framförallt Tomcay Birkentürk reagerar på i krönikan är följande:
"Sen är det, de facto, så att vissa ligor har spelat med jabulani i ett halvår. Till exempel Bundesliga. Där alltså de sevärda och absolut talangfulla tyska landslagsspelarna huserar. Die Mannschaft är det enda lag som spelat riktigt bra offensivt, de sätter sina passningar, skjuter inte (och försvarar sig inte heller mot) långskott. Merparten av spelarna kunde ses spela lovande vid förra årets U-21 (alltså mot Wernbloom, Molins, Bajrami), men har under säsongen som gått inte gjort så hemskt mycket väsen av sig. Särskilt inte när det har spelats med icke-jabulani-boll. Nu krossar man England och Argentina?! Om vi pratat om friidrott så hade en sådan rask talangutveckling föranlett misstankar om dopning.
Nu är detta ingen konspiration, alla berörda ligor har fått möjligheten att spela med den tyska Adidasbollen. Det är bara det att de andra ligorna är strikt bundna av sponsorkontrakt med Nike och Umbro och andra. Så har det varit länge, men tidigare har inte bollarna skiljt sig åt i så hög grad att det blivit ett så gravt problem."
Innan vi låter Tomcay säga sitt, måste jag bara säga att det är fantastiskt att man kan påstå att Neuer, Özil, Khedira och Boateng (de tyska startspelarna som var med i U21-EM), Müller och Badstuber (startspelare i CL-finalen) inte ska ha gjort så hemskt mycket väsen av sig under den gångna säsongen. Hur kan en kulturskribent överhuvudtaget få yttra sig?
"Jag är förargad över den svenska presskårens hantering av detta icke-ämne! En bitter, ytterst tragisk, brittisk gestalt går i början av turneringen ut och menar att tyskarna minsann spelat och tränat med vm-bollen under ett års tid. Efter spelarens, vill minnas att det var Jamie Carragher, presskonferens har svensk media i vanlig ordning valt att blåsa upp denna skandal och som alltid då kritiken riktas mot tysk fotboll, i fullständig avsaknad av nyansering. Tydligen har ju tyskarna hela tiden vetat att det inte går att skjuta med Jabulanin… Det är ju för fasen så att tyska fotbollsklubbar fram till kommande säsong är precis lika bundna som alla andra europeiska klubbar till sponsoravtal med diverse utrustningsföretag (den första gemensamma bollen för hela Bundesliga kommer till hösten). Vissa samarbetar med Adidas och har därför både tränat och spelat med bollen. Även andra lag världen över fick tillgång till bollen för att bekanta sig med skapelsen. I England exempelvis Liverpool (Jamie kanske inte håller Frostens träningsnärvaro...) och Chelsea. Hela diskussionen är egentligen för absurd för att jag ska ägna tid åt den. På min storhetstid var det aldrig nåt snack om bollen. Den var rund, punkt slut. Ibland hårdare pumpad och ibland mindre pumpad (som vid mitt drömmål från 20 meter mot Erikslund på fotbollens dag 1998). Oavsett var det alltid lika enkelt att runda och tunnla konerna Benji och Wistedt (red anm. Giganten), leverera smörpass till klubbens egna Marc Arnold (kortväxt tysk anfallare på 90-talet, red anm. Christian Hanson), skaka av sig balternas svar på David Odonkor (red anm. vi tror att Tomcay syftar på en bröderna Frost) med boll eller kraftfullt rensa bollen ut på Noragårdsvägen. Men jag kanske hade fördelen av att ha varit en boll i mitt tidigare liv. Vad vet jag...
Tomcay Birkentürk"
Pazza DSK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar