Dagen efter...

Först och främst. Grattis Italien...nej, förlåt...Katalonien.

Världens bästa landslag förlorade mot världens bästa klubblag igår. Inte mycket att göra åt. Matchen påminde väldigt mycket om Danderyd mot...eh.. nästan samtliga lag i norrfyran. Så nära (bara 1-0), men ändå så långt borta.
Men få inte för er någonting. "Nu ska vi spela som Barca". Gå och kolla på Vaxholms och Beles matcher då eller så kan ni söka er en ny förening och spela "värsta anfallsfotbollen". Hur kul är det egentligen med ett lag som är så överlägsna att de kan rulla runt bollen i 90 minuter och tvinga motståndarna att ställa sig som en mur framför eget straffområde. Är man neutral, går det inte ens att kolla på dessa matcher. Det är helt enkelt pisstråkigt.

Visst, det var klasskillnad, men att sätta in Gomez i slutet av matchen, är ungefär som att sätta in Bergstaca. Killen som förlorar varenda nickduell, trots att han är två huvuden längre än alla andra.

Och har man två spelare från Hamburg på plan samtidigt, går det åt helvete, så enkelt är det.

Nu är det bara att se fram emot finalen på lördag.

Ja, det är två världsmästare som möts då. Uruguay, två gånger mot Tyskland tre gånger. Och vi får se Tyskland plocka sin elfte! VM-medalj.

Men 2014 kommer en ny chans. Medan katalaner och holländare tittar på, spelar Tyskland sin sjunde semifinal under de senaste nio världsmästerskapen. Antagligen mot det riktiga Italien. Det är så fotbollen funkar.

Tack för mig, för evigt och för alltid!

Benji
Pazza DSK