Vägen Tillbaka

"Vi lämnade Danderydsvallen igår som förlorare. Vi äntrar Danderydsvallen om 7 månader som seriefavoriter. Känn på den!"

Det känns tomt, så fullständigt tomt. Jag har hamnat i ett svart hål och fortsätter att falla, men jag har inte nått botten än. Det har helt enkelt inte infunnit sig än att Danderyds SK numera tillhör Division 5.


Nu sitter säkert många anti-DSK:are och är bakis på jobbet, man måste fira när skitlaget Danderyds SK åker ut till slut. Fast det är som den kommande filmen ”The Social Network” , du skapar inte massvis av nya vänner utan att skapa dig en del ovänner. Ska inte se den filmen så ni kan sluta oroa er…

Gårdagens match var fullständigt olik alla andra matcher. Förra veckan var jag en vandrande vålnad på jobbet, precis som alla andra DSK:are kan jag tänka mig. Den som inte hade varit nervös inför gårdagens match kan jag bara gratulera, det har varit ett helvete fram till nu.

Som många sa efter matchen, det är på något sätt skönt att det är över.

Lill-Pastan berömde laginsatsen och att alla krigade ända till slutet, och det gjorde vi verkligen. Det var kamp igår, vi gav det en rejäl chans, men vi tog inte tillvara på den. Men, vi får skylla oss själva för en bedrövlig vårsäsong där vi tappar alldeles för mycket poäng och mark till de övriga lagen.
Å andra sidan, vad vore DSK utan en rejäl bottenstrid med kniven mot strupen? Det visade sig till slut att det här uppdraget var för svårt, till och med för Danderyds SK. Stolta DSK.

Och, Jonas kommer att stanna i DSK, det blir ingen Bele-affär.

Kan inte svära på vad Viksjö hade för lag, men de ska enligt uppgift ha haft 4 avstängda eller något i den stilen.
När 1-3 målet kom för Viksjö tidigt i den andra halvleken kändes det kört, det tänkte nog de flesta på läktaren. Men, ännu en gång knyter vi näven och tar fram DSK-hjärtat när det som väl behövs. Hatten var riktigt duktig igår, och efter att ha gjort mål likt det som Lill-Wise gjorde mot Hässelby för 3 år sedan kändes det som att ”vi kommer att vända på det här”. 3-3 kom också inte helt ologiskt en kvart innan slutet genom en fin pärla av Phille Runsiö.

3-4, spiken i kistan, inte så mycket att snacka om. Vi tappar markering, oroväckande lätt måste jag säga på nästan samtliga av Viksjös mål. Där dog vi.
Fille var sur och förbannad, kanske lite väl övertänd och gjorde en ful sak. Men, i DSK-lägret ska ingen skugga falla över Fille för förlusten. Vi hoppas Viksjöspelaren klarade sig bra, men att börja prata om polisanmälan tycker vi är överdrivet, och det hoppas jag även Viksjö tycker i slutändan.

Vägen tillbaka kommer bli tuff och svår. En vis man sa: ”DSK – tillräckligt bra för att klara sig i Division 4, men för dåliga för att vinna Division 5”. Det blir helt enkelt till att motbevisa det nästa år.


Vi lämnade Danderydsvallen igår som förlorare. Vi äntrar Danderydsvallen om 7 månader som seriefavoriter. Känn på den!

Äntligen kommer Norrorts hetaste och känsligaste derby spelas mot Enebybergs IF. Vi får under höst och vintermörkret leta efter den känslan, och när den väl infinner sig tror jag att samtliga DSK:are kommer känna sådan revanschlust. Vi ska upp igen, och vi ska filma det och ni ska få se det.


Vägen Tillbaka har börjat.

Marknadschefen
Pazza DSK