Aldrig tidigare har så få spelare berört oss som Stefan Bergstaca Bergsten. Trifon Ivanov som han även kallades, har valt att tills vidare lägga skorna på hyllan.
En frälsare var född 2006, the king is dead 2011.
Året är 2006 och Danderyds SK har genomlidit en av de värsta säsongerna i klubbens historia. Säsongen var 2005 och DSK klarade kontraktet med nöd och näppe på höstsäsongen. Laget var i spillror, gamla stjärnspelare tackade för sig efter säsongen och Björne Pettersson valde att inte förlänga sitt kontrakt som tränare för DSK.
I slutet av februari presenterade DSK en ny tränare, Christer Carlson.
Med nya metoder och en taktik likt the special one Mourinho förändrade han hela synen på fotboll för DSK. En ramstark defensiv med snabba kontringar. Vi hade Tolga Duran på topp, förmodligen en av de snabbaste spelarna jag har lirat med, vi hade Mats Wistedt som lagkapten och härföraren i mittförsvaret, vi hade bröderna Frost, vi hade Micke Olsson som vänsterback. Det enda som saknades var just den där kompletterande spelaren på topp tillsammans med Tolga.
Då kom han , frälsaren. Upp emot två meter lång, långsam som en åsna men teknisk som en mungo. Artisten och stjärnan Bergstaca var född.
Samarbetet mellan Tolga och Bergstaca blev en omedelbar succé. När samtliga experter förväntade sig en utskåpning i premiärmatchen hemma mot Kungsängen, stod vi som segrare när domaren blåste av visselpipan på Vallens grus.
Målskytt? Trifon Ivanov såklart.
Efter en av Gigantens vassa frisparkar dök han upp i röran i straffområdet och gjorde ett magiskt nickmål, ett mål som Christer Carlson än idag nämner det vackraste målet han fick beskåda under hans tid i DSK (det fanns ju så många).
Vårsäsongen löpte på, och vi löpte på som aldrig förr. Den ende som förmodligen inte löpte alls var Bergstaca. Han gled fram. Gav man honom bollen så kunde man alltid förvänta sig det lilla extra. Fint åt höger, fint åt vänster, fint åt höger igen, motståndaren hängde tvätt och Bergstaca la den retligt enkelt upp i nättaket.
Hans målgest var alltid lika klassisk, händerna högt upp i midjan, ungefär som när Kneten förberedde sin målgest i VM 94. Men inte Bergstaca, han tog en löpning i en halvmåne, kaxigheten lyste igenom.
Alla som kan sin DSK historia kommer ihåg att vi säkrade avancemanget till division 4 det året, och Bergstaca avslutade sin fantastiska säsong på 13 mål och en drös med framspelningar.
2011, DSK är tillbaka i Division 5. Visst har snacket gått om att Bergstaca har blivit några år äldre och kanske ännu långsammare. Men ändå fanns det en gnutta hopp och förväntan hos alla att Division 5s genom tiderna bästa spelare återigen skulle leverera för DSK.
Då, under en tisdagsträning kom beskedet. Bergstaca lägger av med fotbollen på obestämd tid.
För min egen del var det ett hårt slag. Under 2006 utgjorde undertecknad, Frosten och Bergstaca det som kom att kallas ”Den gyllene triangeln”.
Några år senare har den blivit rostig. Tråkigt och väldigt ledsamt.
Bergstaca kommer alltid vara DSKs stora stjärna. Brassen som blev bulgar.
Tack för åren och välkommen åter Trifon.
Pazza DSK/ M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar