Manlig vänskap kan uppstå till tonerna av ett par välriktade passningar, skratten vid en uppvärmningsövning eller tack vare det enkla att ha ett gemensamt mål, som att nå division fyra åter igen, omgående.
Men för att vänskap ska växa behövs mycket mer, Lemon, träningsläger, granförsäljning, Rune, roliga nya övningar, ett damlag och så vidare. Men inget växer utan det lilla extra, inget växer utan poesi.
Glöm nu er gamla lärare i svenska som tvingade er läsa Fröding eller Sonnevi, poesi är så mycket mer än så. Det ryms utanför orden, mellan det sagda och det outsagda, i en perfekt passning eller ett inlägg med rätt skruv, i en perfekt tackling eller den där frisparken som faktiskt går hem. Kort sagt, poesi finns överallt där det händer det lilla extra.
Nille var frågande när jag började skrika ”Fan grabbar, det är poesi!” efter riktigt vackra kombinationer på träningarna för två år sedan. Full av poesi förstod han dock snabbt och detta får bli en hälsning till honom att komma ner och skriva några rader när vårsolen värmer, det är ju trots allt först då som de flesta poeter letar sig ut i gröngräset.
Är budskapet fortfarande oklart ber jag dig lyssna till vad Björn Ranelid svarar på frågan om vad poesi och fotboll har gemensamt:
*Blir det jobbigt att förstå rubriken kan ni bara läsa det som är skrivet i fetstil, se det som en instruktion att slå just sådana mot ”stjärnorna”, som ni byter ut mot Hatten, Jonas och Phille…
Hälsningar Henrik Thelin
Pazza DSK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar