Mittfältare och Anfallare
Sam Ekbatani – PSV Eindhoven
Holländska Eredivisie är plantskolan för dom som tror att man är lite bättre och lite finare än alla andra. Det du inte har i fotbollskunnande får du igen i solariet och frisyren.
Du får bra med pröjs och kan springa omkring som värsta Ronaldinho och dominera match efter match. Sam passar så otroligt bra in i bilden.
När sedan lag som Liverpool och Barcelona hör av sig om dina tjänster blir du helt skräckslagen. Fasaden raserar, nu måste du börja prestera på allvar. En stabbig finsk mittback byts ut mot en galen Jonas Olsson i West Bromwich. Det passar inte Sams hälar och tår. Egentligen passar det inte någon av Sams kroppsdelar, den går lätt sönder. Och säg den manager som gillar Primadonnor i Premier League? Nä, då stannar man hellre i PSV och är den stora idolen tillsammans med Ola Toivonen.
Babak Talebinejad – Villarreal
Den ende spelaren med lite internationell fotboll i sig. Villarreal har sökt efter ett mittfältsankare efter det att Marcos Senna avslutat sin karriär. Man hittar honom i Sverige. Folket kliar sig på näsan, vad är detta? Men i Spanien älskar man spelare med karaktär och hårdhet. En galen jävel som inte räds att smälla på spelare som Xavi och sen ge slängkyssar till 90.000 galna katalaner på Camp Nou. Jag vill inte använda ordet likgiltig (vi kommer till det senare), men ska vi kalla det galant nonchalant?
Daniel Niklasson – Rot-Weiss Essen
Rot-Weiss Essen, tysk fotbollsklubb från Essen i hjärtat av Ruhrgebiet. Det var inte riktigt den här tillvaron Marie hade tänkt sig när Pinky målade upp framtidsutsikterna en sommarkväll i Grindtorp. Det är grått, kallt och långt till de fascionabla shoppinggatorna. Hemmabygget går långsamt, tyskt hantverk kostar pengar och är inte direkt kostnadseffektivt.
Lagets store stjärna är dock Daniel, han ger sig inte. På Hafenstrasse (arenan) är det fest på lördagarna, man dricker öl och snackar om ”den där svensken” som ska bära laget till framgång. Staden präglas av arbetslöshet där laget betyder allt, och Pinky trivs med uppmärksamheten. Annat var det i Danderyds SK, där var han tvungen att göra mål, hänga med i anfallen och samtidigt täcka upp bakåt. I Rot-Weiss har han en gjuten Frings-roll på mitten. Städgumman som är avstängd var femte omgång. Killen som ryter till åt lagkaptenen som har spelat i laget i 15 år.
Tobias Thunestam – Iraklis
Grekiska ligan, en rätt opålitlig liga med tanke på att spelarlönerna är sena och ibland aldrig betalas ut. Att Tobbe är sen till träningarna blir liksom handen i handsken.
Det fanns några andra klubbar också, men att harva runt i en juniortrupp är inte Tobbes grej, det skall vara A-laget, annars får det vara.
Grekisk fotboll är rätt oförutsägbar, den är varken bra eller dålig. Topplagen håller Champions League klass, därefter kan det vara snudd på Allsvenskan. Iraklis blir Tobbes fjärde klubb på två år. Efter en misslyckad sejour i Derbys ungdomsakademi (Cabrera fixade) bar det vidare till Italien, men där är inte Tobbes höga tempo förenat med det taktiska krävandet och i en klubb som Chievo har du ingen rätt att bryta mönstret. Sista anhalten innan Grekland blev Albinoleffe i Italienska Serie B, men i klausulen stod det klart och tydligt att om laget inte gick upp till Serie A så behövde Tobbe i teorin inte stanna heller, vilket han naturligtvis inte gjorde. Grekland är en rätt tuff tillvaro, och biljardrummet på Fribergagården en fredagskväll med kompisarna är naturligtvis saknad.
Henrik Thelin – Lerums IS
Hemlängtan blev för stor till slut. Han saknar västkusten, men Göteborg är alldeles för stort. Lerum it is! En fin liten kommun några mil från Göteborg. Och med ett lag som spelar Division 3 fotboll! Liseberg på fredagarna med familjen, fotboll på lördagarna och matematikrättning på söndagarna. Hammocken står färdig på den nysådda mattan och i bakgrunden kvittrar fåglarna på nån gammal visa av Evert Taube. Poesi!
Thelin går inte att förudmjuka, han är alldeles för klok för det. Inte ens den lokala insjön som stinker piss på somrarna berör honom inte. Det här är livet!
Philip Runsiö – Köln
Phille skulle egentligen gå i sin fars fotspår och bli läkare. Nu blir han granne med Podolski i Köln istället. Borra ned huvudet och spring. Spring allt vad du kan, och spring lite till.
Går sönder på träning men står där likt förbannat som startspelare när det blir match.
Magnus Falk – Al Hilal
När karriären är på sina sista år så kommer en stenrik arabisk klubb och budar på Falken. Sol, lite konstgjorda palmer, en konstgjord liga. Perfekt! Här bedöms du utefter stil och klass, och givetvis blir oljeshejkerna imponerade över Falkens talfärdighet och hans svenska lugn. Till detta skall tilläggas att motkravet var en egendesignad Audi. Han kör inte italienskt!
Samtidigt har bygget i Surahammar tagit fart på allvar. 4 hektar mark och ett mansion på 500 kvadrat står klart med helikopterplatta, man måste ju ta sig till jobbet också.
Stefan Bergsten – Roda JC
Gör ett magiskt år i Holland och hamnar så småningom i Premier League där Aston Villa lägger upp larvigt mycket pengar. Dom får en halvskadad och likgiltig brasse när säsongen sätter igång. Buropen mot den egna spelaren biter inte, inser fansen. Vad är detta? När han är avstängd står han på läktaren iklädd Arsenaltröja och flip-flops i 10 gradig värme. När laget har julfest är Bergstaca och spelar golf i Spanien, trots att han tackat ja och betalat in pengar till julfesten. Vem bryr sig?
Från ingenstans kommer LA Galaxy med ett bud. Styrelsen och tränaren säger ja till övergången. Bergstaca går med på övergången, men bara om han verkligen måste. Ordnar Aston Villa med flytten?, det har han inte tid med.
KOR – Bologna
Det har snackats om Juventus, Milan, Real Madrid. Det blev Bologna. Äh, skitsamma, det spelar ingen roll, det blir hur bra som helst detta. Maten är god, kvinnorna är vackra, italienskan behövs inte, det funkar med kroppsspråk. Bologna haltar i ligan men KOR spelar från start i samtliga matcher från sin innermittfältsposition och tillsammans med Di Vaio klarar man kontraktet. Tillslut kommer Juventus med ett kontraktsförslag som KOR tar med sig hem på semestern i Halmstad. Ringer tillbaka till Juventus och säger på sin allra finaste halländska: ” Nähä ni, den går jag ju inte på. Ni driver me mäj”. Juventus kan snopet se på medan KOR fortsätter i Bologna och springer runt med ett leende, fotboll är bra roligt, men Juventus var ännu roligare.
Jonas Pasthy – Fiorentina
Går en månad innan övergången är klar ut i pressen och säger att han är klar för Inter. Det visar sig vara helt fel. Då blandar sig Milan in i leken, Jonas säger sig vara ett Milanfans sedan barnsben och att det vore en dröm att få spela i Milan. Men övergång blir inte av, man satsar på Gilardino istället. Nu börjar Lillpastan bli nervös, han måste ju få spela fotboll, vad ska en vuxen man behöva göra egentligen för att få spela någonstans? Då kommer samtalet från Fiorentina, Florens, La Viola. Jonas favoritklubb sedan barnsben! Han går ut i pressen och berättar om sina starka känslor till Fiorentina och att klubben har världens bästa fans. Italienarna älskar framåtandan, dom har fått sig en gud till Florens.
Mycket riktigt. Idolen levererar med Mutu längst fram och är en skräck för försvararna. Men bristen på ett större erkännande i resten av Italien och Europa gör att Jonas efter endast ett halvår går ut och sågar hela klubbens ambitioner, trots att laget parkerar på en andraplats i ligan och är klara för slutspel i Champions League. Återigen förklarar han sin kärlek till Milan och att det vore en dröm att få representera Rossoneri.
Det hela slutar med att Fiorentina bryter kontraktet, Milan har ingen lust. Det blir istället Bologna, efter tips från KOR, där han blir ordinarie, kallar Di Vaio för en gammal gris och vinner så småningom skytteligan.
Hannes Hegmar – Arsenal
Wenger vill ha in en ersättare för Theo Walcott som med sina 21 år har blivit för gammal. Hannes kommer in och briljerar under en säsong tills även han har blivit för gammal. Det bär av söderut till Spanien och Valencia, som febrilt letar efter en spelare som kan fylla hålet efter David Silva. Efter några lyckade säsonger i Valencia väljer Hannes att lägga skorna på hyllan, endast 24 år gammal. Han erkänner att det abrupta slutet på karriären till stor del beror på tiden i Arsenal och Wenger som intalat honom att en fotbollsspelare är slut vid 25 års ålder.
Oliver Wissing – Rosenborg
Ett lag som tror att de är bättre än vad de egentligen är, bör passa alldeles utmärkt för denna talang… som även han tror att han är bättre än vad han är. *fniss*
Slår ut de svenska lagen i första kvalomgången av CL, tror att de är världsmästare, åker ur i sista kvalomgången, spelar i Europa League, tror att de är världsmästare, åker ut i gruppspelet och samma visa varje år. Eftersom Oliver spelar i Rosenborg är han given i Hamréns landslag. Men efter en dust med lagkaptenen Micke Dorsin bär det av till varmare bredgrader och danska Odense. Petningen i landslaget är oundviklig, trots att Oliver vinner skytteligan tre år i rad.
Markus Haataja – Excelsior Rotterdam
Geert den Ouden har lämnat klubben och man riktar blickarna mot Sverige och finner den perfekte ersättaren i DSK. En stabbig, oteknisk och ofarlig anfallare vid namn Markus Haataja. Även Geerts specialfint har Hatten tagit efter. Vänta in försvararen, sänka honom och sedan rycka förbi. Hatten stortrivs i det lilla Rotterdam-laget och väljer att stanna kvar trots att Excelsior åker ur högsta ligan. Trots anbud från storklubbar som Feyenoord och Twente, går han ut i pressen och bedyrar sin kärlek till klubben. Efter 14 säsonger väljer han slutligen att lägga av och flytta hem.
Saknar ni någon spelare, finns ni inte med i listan? Oroa er inte, del 3 är på väg.
Pazza DSK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar