En genomgång av spelarna och var vi tycker att, om vi hade en uns av fotbollskunnande, varje spelare skulle kunnat ha leverera om man spelat i en större klubb i Sverige eller i Europa.
Den här gången synar vi målvakterna och backarna.
Martin Persson - Halmstad BK
Kommentar: Är man uppvuxen med att nalla mjölk av grannbonden och envisas med att köpa säsongskort på Örjans Vall (trots att dom snittar typ 3000) så lämnar man inte sitt älskade HBK. Här skulle Kvasten få gnälla 7 dagar i veckan, och få betalt för det! (även om han ifrågasätter klubbens försök att köpa honom. "Jag är inte till salu".
Eli Maliniak - Porto
Ser så där skoningslös ut och i Portugal känns det som att Eli skulle kunna göra stordåd. Hemligheten trivs med värmen på kontinenten och kallas av Mourinho för Muren. Hamrén envisas dock med Kvasten i målet för att han kan fixa gratis plåtar till Måndagsklubben.
Mattias Rawling - IK Ölme
Det kan låta som ett skämt, men Rawling är trots allt 31 år. Klubben lockar med en tjänst som chef på en av stadens fabriksindustrier och lagkaptensbindeln. Rawling lever livet och får fortsätta med sin favoritsyssla att terrorisera stackars juniorer i klubben. Säger nej till AIK under brinnande säsong.
Markus Eskola - Partizan
Agenten förhandlar fram ett svart kontrakt, och då passar givetvis Partizan Belgrad som handen i handsken. Kontraktet bryts efter två månader, enligt sig själv för att han har en efterhängsen skada, men enligt klubben är det för att han vägrat sälja julgranar.
Benji Frost - Steaua Bukarest
Det sa bara klick! Rumänska ligan, rätt underskattad med lojala fans. Det är som klippt och skuret för den lille tysken. CL-kval varje år, minst en kvartsfinal i Europa League. Livet kunde inte vara bättre.
Blir kompis med en tysk i laget och gemensamt bestämmer dom sig för att öppna en tysk bar tillsammans, "man måste ju ha något att göra efter fotbollskarriären" resonerar Benji, dvs dricka öl.
Matthias Frost - Belenenses
Klubben där Anders Andersson blev gud. Ja ni fattar ju att fansen har fått en rät skev bild av verkligheten. Om Anders Andersson kunde bli avgudad så är det rätt självklart att vi skickar ned Frosten i sina sista fotbollsår och får lite sol på sig. Det som talar för Frosten är att han är lojal (även om han förmodligen gav fingret åt samtliga medspelare i DSK innan han drog), kan spela på flera positioner (utan att göra det riktigt bra någonstans) och väldigt mångkulturell i och med sina språkegenskaper. Startar upp en fotbollsblogg med det klingande namnet "Pazza Bele".
Lagkapten inom några år, klubben åker ned i Portugisiska Div 2, men Frost blir bara större och större med åren.
Marcus Paananen - St. Pauli
Ja, ni fattar varför. En supporterklubb från början där man uppenbarligen får vara hur man vill. Tror Bundesliga passar Paani, med en högt spelande backlinje (då Paani inte är särskilt snabb) och där försvarare gärna följer med i anfallen. Kan bli något av en legend i klubben.
Niclas Rysjö - Newcastle United
Lite av en blandning av Kevin Nolan och Andy Carroll, arrogant och självgod. Spelar i en klubb med fornstora meriter och som fortfarande tror att man kan utmana the big four som nykomling. När han inte står på planen umgås han med ordförande på läktaren och dricker öl med fansen. Populär i Newcastle, hatad i alla andra lag. En Robbie Savage om ni så vill. Går ut i pressen och säger att han älskar Newcastle och visar stolt upp tatueringen på höger skinka, en vecka senare är han klar för ärkerivalen Sunderland.
Tomas Wistedt - Degerfors IF
Dom lockar med innermittfältsposition och arbete som krönikör på Lokaltidningen. Det hela visar sig vara en bluff och LW blir efter några veckor nedskickad till B-laget eftersom han anses inte hålla måttet. Krönikörjobbet är egentligen en insändare i Svensk Damtidning.
Kennie Jonsson - Stoke City
Det går ju inte att ta miste på den här klubbens värvningsstrategi. Ju fler bollar du kan tjonga upp i luften desto bättre. Dock, Kennie vantrivs med det bleka utelivet i Stoke, spelet blir lidande. Han kritar därför på för spanska Mallorca efter bara ett halvår i Stoke. Nu får han ett perfekt liv utanför planen, kanske lite för perfekt då den spanske tränaren undrar vad f-n det är för fyllebult han har värvat till klubben.
Filip Lundqvist - AIK
Får spela i sin drömklubb, den enda klubben på jorden. Klubben som spelat jämnt med storklubbar som FC Barcelona och där fansen äger klubben. Det är som en dröm för Fille. Blir lagkapten i sin blott andra säsong för AIK och delar med detta sin post som ordförande för Black Army (det är viktigt att fansen får säga sitt om det mesta, tycker Fille) trots detta haltar klubben betänkligt och spelar kvalfotboll på hösten mot Degerfors IF. Väl där kapar han Lill-Wise i en duell med en sorts hopptackling, och går osportsligt bara därifrån.
David Rundgren - Inverness Caledonian Thistle
Sunken skiter egentligen i vart han spelar. Tror Inverness ligger på nån schysst partyort i Portugal eller nåt, men det visar sig vara en skitstad i Skottland. Men Sunken är lika glad för det. Kallas för Plöjarn av de skotska fansen och blir vad Henrik Larsson blev för Celtic, en gud. Efter den aktiva fotbollskarriären blir han assisterande tränare för klubben.
Senare tar vi oss en titt på mittfältarna och anfallarna.
Pazza DSK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar