5. Att spela i Errea-handskar. Erreas handskar är inte bättre än deras kläder. Att stå i mål i Errea-handskar är lika roligt som att spela ute i Benjis trasiga Umbro-skor.
4. Att bli ignorerad. Som målvakt i DSK blir man ofta ignorerad. T.ex. när tränaren delar ut västar och startar en övning utan att ens lägga märka till man faktisk är där. Eller när tränaren rabblar startelvan inför en match utan att nämna vem som står i mål. Då känner man sig verkligen betydelsefull..
3. Att vara tvungen att ta instruktioner från Rawling. I DSK spelar det ingen roll om du spelar i div. 4 eller R4:an. Äldst vet bäst. Punkt slut.
2. Att höra alla kommentarer från utespelarna när man inte är med och löper. Tycker ni att jag behöver springa? Ser jag fet ut eller? Tror ni att jag hade gjort en bättre säsong om jag hade sprungit mer? Jag tror inte det. Däremot är jag säker på att ni utespelare hade gjort det bättre om ni fokuserat på att springa istället för att babbla…
1. Att stå i mål på skottövningar. I DSK går 95% av alla skott utanför. Då orkar man inte vara fokuserad på de som faktiskt träffar. Min personliga favoritövning är annars ”skjuta på rullande boll innanför målgården”. Sedan älskar jag när man får kommentarer som ”vi gör vårt bästa” eller ”det kan hända på match också Martin”. Nej, ni gör inte ert bästa, och nej, ingen får de lägena på match. Allvarligt!
Pazza DSK
Klockrent!!
SvaraRaderaI like!
/Pinky