Peter Jöback ” Guldet blev till sand”.
Det började så bra. För ärligt talat, vem hade tippat oss som gruppetta och 5-1 i målskillnad efter lördagens gruppspel?
Chockade spelare, chockade tränare, chockad publik. Det kändes så skumt att åka därifrån och för en gångs skull le lite, vi fick äntligen bli gruppetta!
2-0 i första matchen mot typ Rånäs, följdes upp av en kamp i sexton minuter mot Roslagsbro. Pinky gör mål! Vad f-n händer i DSK?! 1-1 slutade matchen, och med 0-0 i tredje matchen mot typ Funbo IF så stod det klart att ”den gamla färjan” (vi har tagit det smeknamnet nu) endast behövde spela kryss i sista matchen. Självklart ska vi spela samba och vinna med 2-0 mot Sollentuna Fotboll IF, samma lag vi förmodligen kommer möta i serien i år.
Noterat:
Pinky gör sälen bättre än någon annan. Vart tog bollen vägen?
Wise spelar totalt 30 sekunder i gruppspelet, hans livs turnering.
Hatten hatar inomhusfotboll men sitter på Pazza och följer livesändningarna.
Rawling låser knät på läktaren och åker till akuten. En klassisk fotbollsskada.
Oliver är numera Isprinsessan af Rimbo.
Kvasten lämnade Carolina hemma på hennes 25årsdag.
Junisarna gör det riktigt bra.
Tobbe kommer tvåa i teknikskolan. Hade vi haft Runsiö hade vi förmodligen blivit bannlysta från turneringen.
Benji kladdar!!
Idolen gör ett grismål. Har han äntligen börjat kämpa?
BK spelade forward, BK spelade bartender, BK gjorde allt utom mål.
Samtliga i laget åker hem, några direkt i säng. För vissa andra i laget så började guldfirandet redan på eftermiddagen och slutade ungefär tretton timmar senare.
Kvasten hade tillsammans med Carolina styrt upp en fantastisk fest med quiz, plockmat och vin. Det var mycket trevligt att se att så många spelarfruar hade samlats för att hylla sina hjältar. Snacket om att bucklan redan var vår och att Idolen skulle bli turneringens spelare var redan uttjatat.
Några timmar senare, efter det att Täby fått sig en omgång, möttes vi återigen upp på Danderyds Sjukhus. Nu var det inte så självsäkra miner längre. Det var fullständigt patetiskt att se vissa. Men man måste ju trots allt få fira klubbens första gruppetta-placering.
När vi kom till slutspelet insåg vi rätt snabbt att Dödens grupp hade förvandlats till Dödens Grupp * 20.
Vi hade från läktaren sett Tellus lira boll, och det påminde inte allt för mycket om DSKs framgångsrika recept. Snabbt, fantasifullt, kraftfullt, tekniskt.
DSK: Långsamt, träben, patetiskt, kladd.
Men ändå så lyckades vi rätt länge hålla den omtalade köttmuren intakt, tills det att Tellus valde att ta fram två scudmissiler. Den ena från ingenstans, den andra satt stenhårt stolpe in. Tack och adjö. Vi hade noll avslut på mål.
I den andra matchen mötte vi Gigantens förra lag, IFK Stockholm. Och mycket riktigt kände man genast av slutspelets tempo. Pastan blev uppsnurrad rätt rejält och Kvasten som vid tillfället stod och vrålade på utespelarna, som han alltid gör numera, hade ingen chans på skottet som for upp i nättaket.
Därefter börjar vi faktiskt spela som ett lag igen, men målet uteblir. Vi gör vår bästa match i slutspelet.
Mot Aspudden var det tänkt att vi skulle ha kul på planen, det var trots allt vår sista match.
Resultatet: 5-0. Patetiskt! Pinky blev i alla fall intern skyttevinnare i och med sitt självmål.
IFK Stockholm tackar nog oss allra ödmjukast från läktaren efter att Aspudden gått vidare på målskillnad.
Peter Jöback sjunger om Kristina, hur guldet blev till sand.
I söndags stod Kvasten och sjöng: Carolina, färjan sjönk i sank.
Pazza DSK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar