Dag 2:
Marknadschefen
Igår vaknade jag upp av att det stramade i hela kroppen, ungefär som träningsvärk, fast det kändes mer som att nån annan kropp ville komma ut. Vem vet, det kanske var "min nya kropp".
Efter en mödosam resa till jobbet så tog jag dagens första kaffe, nånstans där brast det för mig. Jag fingrar konstant efter dosan i fickan, det är som ticks, det går inte att motarbeta. Jag blir verkligen knäckt varenda gång det händer, det är en automatisk rörelse som jag gör, och det kan handla om ett mellanrum på 20 sekunder från det att jag har gjort det första gången, för att sedan glömma bort det i 20 sekunder och sedan göra samma rörelse igen.
Dagen rullade på med konstant gnäll och självömkan. Det jag framför allt har märkt är att jag är konstant hungrig. Jag kan äta hur mycket som helst känns det som. Därför var det ingen större skräll att jag och R drog till Texas Burger i Kungshallen och slängde i sig varsin. Vi verkade dock ha lite olika bieffekter, R var konstant trött, jag är oftast pigg.
Efter lunchen satt jag som jag hade gjort under förmiddagen och tokgnällde, samma sak under hela dagen, under träningen gick jag runt och var mest förbannad. Frosten sa "visst, jag är rätt bitter i normala fall, så vad tror du skulle hända om även jag slutade snusa?". .....Frosten, det får aldrig hända.
Jag avslutade kvällen med att käka ett skrovmål och sen gå lös på en chipspåse till Viasats pinsamma studio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar