DAG 1
Marknadschefen:
Jag har försökt sluta snusa flera gånger i mitt liv, rätt resultatlöst. Men om de förra försöken var en omöjlighet så är det här bara ett patetiskt försök till att tro att jag har styrkan att klara av det.
Det första jag gjorde igår var att snusa upp nästan hela dosan på två timmar. Jag har nog aldrig upplevt att jag har skakat så mycket i hela mitt liv.
Redaktören verkade dock vara ett ännu större vrak och tröstade sig med att köpa Gott & Blandat på lunchen. Vi är alla guds barn idag och ligger förmodligen i fosterställning i soffan.
Igår åkte jag hem till tjejen, jag satt och beklagade mig över hur synd det var om mig. Vi kollade på Familjen Annorlunda på Tv 4, såg Sollentuna Centrum, började tänka på brorsan, skrattade till.
När det sedan blev dags att börja glo på det där Big Brother så glömde jag bort var jag hade lagt snusdosan. Hade jag glömt att köpa på vägen hem från jobbet? Jag brukar aldrig glömma såna här saker.
Sen kom allt över mig, jag ville bara gråta och hoppa från balkongen. Men som tur är så har både jag och tjejen inglasad balkong så även detta försök blev rätt patetiskt.
Undrar hur det känns att inte ha något tobaksbegär? Typ som Kvasten, han är ju renligheten själv. Han ser så där bekväm ut, han har ju säkert aldrig testat vare sig cigaretter eller snus. Hur var egentligen den där känslan när man aldrig har testat någon tobak? Jag kan inte svara på den frågan för det var så länge sen jag började snusa. Begäret sitter väl alltid kvar intalar jag mig, och då försöker jag trösta mig med att jag i alla fall vet hur det känns.
Hur f-n kan det vara en bra tröst?
Det här var en patetisk idé, jobbarkollegor tyckte det lät onödigt och att jag bara skulle gå runt och vara förbannad på jobbet.
Mitt jobb handlar mycket om kontroll över sig själv och situationen och ha saker och ting i ordning och reda. Siffror, siffror och beräkningar. Tror ni jag gör ett bra jobb nu?
Men det värsta av allt var att försöka somna. Jag låg och fantiserade mig hur BK hade det samtidigt, hur han låg där i en morgonrock inköpt på NK, liggandes i soffan och klipper tånaglarna, skrattar högt för sig själv, förmodligen för att han är inne på sin andra whiskygrogg, och klockan har inte slagit 00.00 än. Byter sida för att inte snusa sönder ena sidan av läppen. Han sitter bergis och facebookar om mig och redaktören nu också.
Dagen var en riktig skitdag, men jag klarade mig igenom den. Helt otroligt faktiskt. Jag bara hoppas att redaktören lägger ned tävlingen, så man får bli människa igen.
Redaktören:
Det började som ett skämt... och det är fortfarande ett skämt känns det som. Den här "tävlingen" var lika oplanerad och plötslig som den är korkad. Vad ger det oss egentligen att tvinga oss igenom några helvetesdagar? Två vinnarskallar? Ingen aning, jag är rätt chockad över att Marknadschefen har klarat sig så här länge. Jag hade räknat med att han skulle lägga ner igår kväll, vilket har gjort min 20 timmars resa till en pina utan dess like. Är det abstinensen eller osäkerheten kring när man får ta nästa som gör det? Någonting är det, för detta är nog den värsta av mina försök. Antagligen denna låtsas, påtvingade jävla skittävling. Jag kommer ihåg hur jag satt där klockan 14:10 igår, precis ätit upp min lunch, greppar tag i snusdosan, öppnar den... mmm, nice jag har 6 stycken kvar. På väg att ta en, sneglar på klockan, kollar Pazzachatten... HELVETE! Tävlingen är redan igång. Och det var bara början till helvetet.
Det värsta av allt är när man är själv, när man sitter hemma själv i soffan och sneglar på TVn. Det är bara det att man inte ser TVn, man ser världen snurra. Huvudet är tomt, man tänker inte längre på något, inte ens snus, musklerna spänner sig, man känner hat, man känner en viss värme, man känner ett rus, man känner begäret att ta en citronklyfta och gnugga den mot tandköttet, behovet att äta etc. Det är som om man är deprimerad, lycklig, har någon form av ätstörning och ADHD samtidigt.
Jag var själv igår kväll, det var inte Marknadschefen. Kanske mådde han lite bättre än mig, vad vet jag? Jag inbillar mig att jag även klarar denna dag. Bara jag tar mig till träningen utan att ha tagit en snus. Jag vet inte. Varenda sekund och minut känns som en evighet.
Förresten, varför i helvete börja en sådan här tävling på en måndag för?
Pazza DSK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar