Jag vaknar och känner mig lite småsliten. Tittar ut genom hyttfönstret. Det är isflak överallt. Helt otroligt att båten kan gå i det här, tänker jag. Sedan hoppar jag in i duschen. Den är oväntat bra. Bra tryck, bra värme. Den får utan vidare 5/5 misslyckade Tobbe-helikopterfinter med tanke att det är på en båt. Jag tittar ut igen. Vi närmar oss land och det ser sjukt kallt ut.
Väl framme beger vi oss mot gamla stan. Jag agerar guide och visar vägen och berättar bl.a. om när byggnaderna uppfördes. Spelarfru 2 är intresserad och ställer en del följdfrågor. Pinky låtsas att vara intresserad. Spelarfru 1 ignorerar mig bara. Vi stannar på ett kafé för att käka frukost. När vi kliver ut igen händer något märkligt. Spelarfru 2 halkar till på en av de många isfläckarna. Hon har tydligen inte varit med och tränat på Danderydvallens konstgräsplan. Jag tänker att jag ska ta emot henne men hon lyckas parera. Bra, tänker jag och drar tillbaka armarna. Då tappar hon balansen igen och faller raklång på kullerstensgatan. Hon börjar asgarva. Först tycker jag synd om henne, sedan ser jag att folk stirrar på oss och det börjar bli lite pinsamt. Då tycker jag mest synd om mig själv. Pinky bara glor förvånat.
Det är svinkallt i Tallinn, -11. Man får promenera lite och sedan springa in och värma sig på något kafé eller i någon butik. Trots kylan så har vi en riktigt trevlig eftermiddag. Tallinn är fint. Speciellt när man ser snön ligga så vackert på hustaken och ringmuren. Jag och Pinky blir hungriga och springer in på den finska snabbmatskedjan ”Hesburger”. Pinky beställer först och lyckas på något sätt beställa två av allt. Kommunikationssvårigheter? Jag hoppar min beställning och tar Pinkys överflöd istället. Det är en bra kycklingburgare. Klart 3/5 Benji-kladd för att vara snabbmat.
Tillbaka på båten igen blir det en power-nap innan middagen. Vi går till samma restaurang, utbudet är inte så stort på båten. Den här gången bli det pasta med svamp. Jag ville inte gnälla då men nu i efterhand kan jag säga att den var fullständigt värdelös. Den går inte ens att betygsätta. Efter det förkrökar vi i hytten till melodifestivalen. Eller som den gode KOR skulle ha sagt, vi marinerade. Jag och Pinky fastnar för bidraget ”Elektriskt”. Vi kan båda höra hur låten spelas nere på vallen. Den går givetvis inte vidare. Vi går ner till salongen igen. Pinky vill inte gå till puben för han var rädd att han ska möta den tatuerade mannen igen. Det är i princip samma show. De har bytt lite dräkter och spelar lite annan musik. Sedan är det dags för livebandet igen. Det är överlag lite mindre drag än gårdagen. Jag sitter av någon anledning och skryter om vilken charmör jag var när jag gick på högstadiet i Getinge. Ingen tror mig såklart. Min spelarfru bjuder upp mig och tycker jag ska bevisa det. Givetvis gör jag det. Vi dansar en tryckare tillsammans med alla umbrotröjor från öst. Jag sneglar bort mot bordet och ser så klart Pinky med kameramobilen i högsta hugg. Jag hinner tänka en tanke på Pazza DSK och Youtube men orkar inte bry mig. Pinky som för övrigt är känd för sin fina rytm ska givetvis sedan visa att han kan dansa bättre. Tidigare under kvällen har Spelarfru 2 ställt resans bästa fråga, ”Martin, vad är Pinky-dance för något?”. Men precis innan han tänker gå upp dras draperierna ned och det blir paus. Tallink ville tydligen inte heller se Pinky dansa.
Tillbaka i Värtahamnen hämtar Sunken oss. Han är antagligen världens snällaste människa (han fick ett flak öl för det också). Jag känner mig ganska trött och sliten men konstaterar att jag haft en bra helg, en riktigt bra helg…
Pazza DSK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar