Kvastens Gästkrönika: KOR genom mina ögon. DEL 1

Förord av Marknadschefen:
Pazza DSK tycks säkerligen av många vara en blogg där innehållet och vårt sätt att uttrycka oss kan uppfattas som väldigt spontant och rörigt. Jag kan till viss del hålla med. Men är det någon som har stannat upp och tittat på vad bloggen faktiskt handlar om?
"En blogg om manlig vänskap och livet som fotbollsspelare i Danderyds SK".
Det är precis vad det handlar om.

Martin "Kvasten" Persson bjuder härmed på sina memoarer och sin alldeles egna historia om en manlig vänskap starkare än något annat.

Kvastens Gästkrönika: KOR genom mina ögon. DEL 1

En del av er känner honom väl, för andra är han bara den packade jugoslaven som dyker upp på träningsläger och avslutningsfester. Vissa av er har ett eget alldeles unikt förhållande till honom, vissa av er darrar bara ni hör hans namn. Den jag talar om är givetvis vår egen ”Kick-off Robban”, och nu ska jag berätta historien om hur jag en gång i tiden lärde känna denna mytomspunna DSK-profil.

Allt började när jag var liten grabb och växte upp i västkustens vackraste stad. En sommar skulle min lillebrors fotbollslag åka till Gotland för att spela cup. Min pappa, som vissa av er redan känner till, är en fullständig fotbollsidiot och tyckte att detta var en stor händelse som vi absolut inte fick missa. Sagt och gjort så tog han ledigt från jobbet och bokade in en cykelsemester. Till en början var jag lite tveksam till att följa med men lät mig snabbt övertalas. Väl framme i Visby upptäckte vi att HBK:s 84:or också var på plats för att medverka i samma turnering. Eftersom det var min egen åldersgrupp och jag kände ett par killar i laget sedan tidigare beslöt vi oss för att även följa deras matcher.
Det här var, i alla fall vad jag kan minnas, första gången jag stötte på KOR. Jag minns mycket väl öppningsmatchen för 84:orna. Alla runt omkring planen talade om supertalangen Dusan Djuric. Men en förälder, som jag tidigare haft som tränare, pekade bort mot högerkanten och sa ”om det är någon som kommer att lyckas i det här laget Martin, då är det den där killen”. Jag tittade bort mot högerkanten och fick syn på en kort liten kille med snaggad frisyr i djupblå matchtröja och vita shorts. Jag minns inte vilket nummer han hade, men jag tror faktiskt att det var nummer tio. Min gamla tränare fortsatte, ”han är ruskigt kvick och har ett riktigt bra tillslag med båda fötterna, enda nackdelen för honom är att det är hans egen pappa som är tränare, det kan bli tufft”. Efter alla lovord valde jag att följa den lille yttern extra noga under matchen. Och visst, allt stämde. Det var en duktig fotbollsspelare. Jag kommer fortfarande ihåg min första tanke, jag tyckte han påminde stark om Pavel Nedved i spelstilen. Det snabba steget, den rena träffen, den grymma spelförståelsen.
Några år senare hamnade jag själv i ”Bollklubben”. Jag kom till ett lag där KOR var lagkapten. Som ny från en småklubb kunde jag inte annat än se upp till honom. Det var han som höll i uppvärmningsövningarna, han som höll i stretchingen, han som höll i nerjoggningen. Jag och KOR blev snabbt goda lagkamrater och vänner. Speciellt efter att ha fått dela hotellrum under en veckas träningsläger i Holland. KOR var sig lik redan då. Jag minns hur han en gång stod med bar överkropp på balkongen och stekte i den holländska solen. En ung flicka cyklade förbi, hon var väl i 14-15 års åldern. Tror typ hon var på väg med nybakade kakor till sin mormor eller något, det kändes i alla fall så. KOR skrek givetvis efter henne, ”Ey! Sexy lady!”. Flickan stannade och kollade upp mot honom förskräckt. KOR skrek igen, ”Ey! Sexy lady!”, den här gången vinkade han också. De flesta tjejer hade ju blivit livrädda och lagt benen på ryggen. Men tydligen så är det något speciellt med den här KOR, för den lilla holländska flickan cyklade istället fram till balkongen och började småprata med honom. Det här var första gången som jag fick bevittna KOR:s berömda kvinnocharm, men definitivt inte den sista. Då tyckte jag att det var fruktansvärt pinsamt, idag är jag ganska van.
Jag och KOR spelade tillsammans under en säsong. Det var med blandade resultat. Jag har för mig att vi var nära att trilla ur serien men lyckades säkra kontraktet i slutomgången. Efter det lämnade KOR laget för att prova lyckan i en annan förening. Sista gången vi stötte på varandra var i en träningsmatch på försäsongen. Det kändes konstigt att ha KOR i motståndarlaget. Han spelade vänsterback. Han dominerade. Han var matchens bästa spelare. Det skulle dröja åtskilliga år innan våra vägar skulle korsas igen. Och det skulle ske av en ren slump…


DEL 2 kommer nästa vecka.