Pazza Noir 2.0 Kapitel 3-5

Följ fortsättningen av den omåttligt populära romanen Pazza Noir 2.0.

Kapitel 3

Söndagsmorgon. Skallen vibrerade. Resorben var slut. Scheisse!
Han mindes att han tog en taxi från Scheelegatan runt 04.00-snåret, när han väl skulle betala så uppdagades den fasansfulla upptäckten att bankomatkortet var sönder i fyra bitar. Som tur var hade han kontanter, 1750 kr skulle taxin ha, ett kort stopp förbi Max Solna och ett irrande runt gjorde sitt.

Det var en trevlig gårdagskväll. Alla var där; Kvasten, Pinky, FBF, BK, Marknadschefen, Idolen och Sunken. Kvasten var dock inte sig själv, han var tyst. Sunken skulle få betala sitt pris, i cash eller i blod.

”Det går rykten att han inte har pröjsat bensinpengarna till Halmstad än” kommenterade BK. Du vet, det är mitt jobb och se till att pengarna, med ränta, kommer till oss. Det är en bra kille, men cashen kommer i första hand, alltid, oavsett. ”

Plötsligt hördes ett skrik: TEQUIIIILAAA!!”
Den väldige finske maffialedaren Hatten var där, och man kan ju säga att kemin mellan tyskarna och finnarna hade varit allt annat än bra de senaste månaderna. Alla ville representera Kvasten. Det kunde smälla vilken sekund som helst.

Kapitel 4

Han slog av klockradion och gnuggade sig i ögonen i ett försök att piggna till. Sträckte på sig, och slog sig några gånger för bröstet.

14.00, rutinen satt i. Det är ju först efter midnatt som lugnet börjar infinna sig. De här fem timmarna fram tills det att solen går upp då man bara kan vara, få lite tid för sig själv. Dricka lite öl och bara må bra. Han steg upp ur sängen, klev fram mot fönstret och drog upp persiennerna. Med kisande ögon mötte han den starka solen som sipprade genom trädkvistarna.
Paani hade förändrats under åren i storstan. Han kände sig inte riktigt bekväm här. I Hestra kunde han njuta av dessa mornar. Visst, han hade gjort bort sig dagen innan, men det var ingen som brydde sig. Här var det annorlunda. Ett enda felsteg kunde ha ödesdigra konsekvenser.
Han hade blivit mer försiktig. Tänkte noga på hur han betedde sig i olika situationer.

Han hade ett vagt minne av att han hade skickat en massa sms under natten och greppade tag i telefonen. Skrollade långsamt och noggrant igenom varenda sms. Han stannade till och log lite för sig själv när han läste något om rosa elefanter.
Men halvvägs igenom bröt han plötsligt ut i ett ”FAAAANNN”.

Det var ett skrik som hördes genom halva Solna. Han satte sig ner på sängen, hukade sig och hans huvud sjönk långsamt ner i händerna.

Han skulle vara hos Kvasten klockan 13 idag. Han kände inte Kvasten så väl, men han hade hört vad han var kapabel till. Det var ingen duvunge direkt. Han påminde väldigt mycket om Falken som han hade lärt känna i Västerås. Falken var han som hade allt, kunde allt, men som bara ville ha mer. Allt handlade om cashen. En person som du gärna har som vän, ogärna har som fiende, men helst av allt önskar att du aldrig lärt känna. Och om det var något som sådana personer som Falken och Kvasten inte gillade, var det när folk kom för sent.

Kapitel 5

Första körningen för dagen var lätt. Arlanda-Stockholm. Han andades lätt, han visste att det skulle bli en bra dag. Efter arbetspasset, som slutade kl 17.00, skulle han ta fram grillen. Köttet låg färdigmarinerat, majsen var perfekt konditionerade. Den hemmagjorda potatissalladen gjorde han alltid sist.
Han var perfektionist när det kom till mat, det var också det som gjorde att han vägrade stå någon annanstans än vid grillen när det väl var fest. Folk kan helt enkelt inte konsten att vända på en riktigt fin grillad stek. Smaken av den där första klunken av öl och doften av nygrillat kött var som hjortron och solnedgång för honom.

På väg mot Arlanda. Oftast var det terminal 5 eller 2 som gällde, utrikesterminalerna. Såhär på en fredag var det oftast lyckoberusade danskar som han fick plocka upp, på vardagarna var det kostymfolket som kom från England. Engelsmännen var dom bästa att plocka upp, ofta lätt berusade från planet och aldrig för sena med att prata fotboll i taxin. Det värsta som fanns var att hämta golfpar från Portugal som inte gjorde något annat än att gnälla på hur dåligt vädret var och den dåliga servicen vid hotellet.

Den här gången fick han dock en körning till terminal 4, inrikes. Flight 337 från Halmstad skulle landa på Arlanda 13.25. Han var ute i god tid, stod vid parkeringen redan 13.00. Det var planerat, en kaffe och dagens Aftonbladet på Pressbyrån. Han gillade serierna längst bak i tidningen. Han sneglade till höger, Taxi Sthlm, en snubbe han väl kände igen från taxikonferensen på Åland förra månaden.

Tillslut blev klockan 13.40 och äntligen kom hans kund. En man mellan 175-180 cm, kort hår med ett välpolerat skägg. Vitt linne, skjorts och flip-flops, trots att det bara var tretton grader i luften.
Han hade bara en väska med sig, och vad som såg ut att vara en systemkasse.
”Är det här taxin eller?”
”Japp välkommen, ska jag ta bagaget?”
”Nej för fan, nej. Du har ju tagit dig hela vägen hit för att hämta mig, det är lugnt, det är jättebra alltihopa”

Han hörde genast den halländska dialekten, och han förstod genast att killen var här för att festa.
”Nice det här med Stockholm. Vad ska du göra ikväll? Ska du göra något?”
”Ja, jag ska köra taxi innan jag går av runt klockan fem”
”Ah, men det är ju jättetrevligt. Sen då”
”Nä sen ska jag ha lite kompisar över för en grillfest”
”Grillfest säger du. Oj oj oj, du skulle ha sett grillfesten jag var på igår. Där hände det grejjer”.

”Trevligt”
”DU, DU! Du kan inte sätta på lite musik?”

Han bävade för att berätta att radion var sönder, men som tur var hade han en cd-skiva kvar i bilen som sin vän Pinky hade fixat.

”Javisst, jag har den här skivan. Passar det?”
”Det blir jättebra det här”
”Vad är det för nåt?”
”Asså, det är en tysk som sjunger fotbollslåtar”.
”Fotbollslåtar, trevligt. Jag gillar ju fotboll också”
”Nice...”
”DU! DU! Du tror inte att jag kan få komma på din grillfest ikväll?”

Han tvekade. En okänd kille i 27-årsåldern i hans taxi som ville gå på hans fest. Vad skulle han säga?

”Ja, ööhh, jo det kan du väl”
”Härligt. Kan man komma nu eller?”

Jösses, killen var verkligen rakt på. På något sätt mycket mer spontanare än hans andra polare som skulle veta exakt tidslag, vad som exakt händer under kvällen etc.
Ja du, jag kan ju skjutsa hem dig till mig. Men kan jag lita på dig?”
”Ja men det är självklart. Du kan få min plånbok om du vill”

Vad heter du förresten?

Mannen där bak tvekade en kort sekund, innan han sträckte på sig och sträckte fram handen:

”Du kan kalla mig KOR.”

Pazza DSK