En av de mest lojala spelarna i truppen, Mattias Frost, har som bäst kommit tvåa i omröstningen som Årets Spelare. Däremellan har det blivit några mediokra och magra år, men 2011 verkar vara året då Frosten går mot sitt bästa fotbollsår på mycket länge.
Han började som anfallare, och påstår att det fortfarande är hans naturliga position. Med dryga 200 matcher för klubben ligger han, vad jag vet, fortfarande under 20 mål i sin DSK-karriär. Det är väl inte siffror som skrämmer, men i DSK är det patetiskt nog ett bra målsnitt.
Några matcher som forward har det dock blivit i B-laget, och det vi mest kommer att komma ihåg är straffsparken hemma där Frosten gör en Zlatan och snor bollen mitt framför häpna medspelare.
- Hallå, Frosten, kan han slå en straff?
Självklart inte. Han dammar iväg bollen 5 meter över ribban och in i klubbrummet, och därefter så fick han inte spela anfallare längre.
När Christer Carlson kom ändrades Frostens roll, från anfallare till mittfältare. När konkurrensen blev för stor fick han kliva ned som högerback, tanken var inte att springa utanför planen men istället följa med upp i anfallen. Dessvärre så är DSKs anfall i genomsnitt 6,7 sekunder innan vi har dödat bollen på andra sidan häcken.
I och med att Calle tog över laget såg Frosten sin stora chans att återigen axla rollen som anfallare. Calle sa nej. Däremot fick han återigen ta klivet upp som högermittfältare, men i början av säsongen fick han nöja sig med att vara avbytare. När Frosten jobbade i genomsnitt 22 timmar per dag så var det inte den gladaste av tyskar vi hade på Vallen. Det mesta var fel, det var ofta fel på oss andra medspelare, men det har vi motvilligt vant oss vid. En bra dag är en fredag, en dålig dag är en lördag, för då måste han gå upp tidigare och förbereda sig för match.
Men, efter succématchen mot IFK Täby på försäsongen gjorde Frosten en av sina bättre matcher, och han var faktiskt med i målprotokollet match efter match. Vi andra undrade givetvis vad fan det var frågan om.
Försäsongen följdes upp av två mål när vårsäsongen drog igång. Frenesin och viljan hade kommit tillbaka. Att det fortfarande inte finns någon motståndare som inte har fattat att Frosten tio gånger av tio går till höger om motståndaren är beundransvärt. Han har blivit värsta utmanaren på högerkanten.
I år har han stått för två mål och ett antal assist på sin högerkant. Ritualerna kanske är svaret. 2 red bull och en egen flaska vatten som han springer omkring med (som för övrigt medspelarna börjar tröttna på) på uppvärmningen, är det svaret?
Ingen vet. Troligtvis vet inte Frosten själv heller.
Är det Frostens år i år så kanske han tillslut får priset som årets spelare. Det där priset han har snackat om under hela sin DSK-karriär.
Om fyra månder får vi svaret.
Pazza DSK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar