Natten börja gå mot sitt slut och jag ligger i soffan medan musiken från högtalarna nattar mig till sömns. Det sista jag hör av låten (Boards of Canada – Dayvan Cowboy) är vackert och helt fantastiskt och från högtalarna flyger musiken till mina öron som bin jagar efter honung. Väl inne i örat hoppar små myror av från binas ryggar och kryper in mot hjärnan. När de har kommit fram lägger de sina ägg som kläcks, och ur dessa ägg växer vackra växter fram. Med hjälp av växternas rötter kan den underbara musikens alla delar spridas till mina tankar. Jag börja se flygande katter som jagar hundar, jag försvinner in i drömmen, jag somnar, dagen är över.
Kl 13:00 ringer mobilen och väcker mig ur min sömn. Polaren undrar om vi fortfarande ska åka till pizzerian för lite mat. Hade totalt glömt bort detta, men magen slår mig hårt, skriker som ett nyfött barn efter föda och jag hade ju lovat att vi skulle käka tillsammans, så vi bestämmer att vi ska ses om ett litet tag och säger hej då. Efter samtalet känner jag hur något slår mig hårt i huvudet, det är herr bakis som hälsar på och vill leka. Huvudvärken dunkar allt hårdare när jag reser mig ur soffan samtidigt som jag letar efter något att dämpa denna ”smärta”, dock utan resultat. Går istället till toan för att tvätta av det hängiga ansikte som har bildats efter gårdagens kaffemöte. Tillslut blir det dags att dra, jag tar på mig yttekläderna och säger hej då till de sovande personerna i lägenheten. Den friska luften som möter mig när jag kommer ut är helt fantastisk och solens strålar skickar en stor låda av värme till mig. Men vart fan är jag? Kollar mig runt och känner inte igen platsen. Plötsligt kommer en stor röd drake mot mig med mitt minne i jeansfickan. Efter att draken har lämnat minnet till mig kommer jag på vart t-bannan ligger och det är rätt nära. Skönt tänker jag eftersom jag ska träffa polaren snart vid Slussen. Efter en lätt promenad kommer jag fram till t-banan, Hagsätra! Vad fan, skriks inuti mitt huvud, där också herr bakis har slagit upp sitt tält. Ringer till polaren och säger att jag kommer lite senare, hoppar in i tuben, sätter mig ner och trycker in lurarna från min mp3 för att lyssna på Bo Hansson.
Under resans gång slår det mig att imorgon är det måndag, fem dagar kvar till nästa helg och denna dag är snart slut. En lätt ångest kommer fram för jag skulle ju ha gjort så mycket under denna helg. Dock vet jag om att Framtids-Marcus gillar att arbeta, så om jag gör allt nu har ju han inget att göra sen. Resonomanget lugnar mig lite och jag ser att jag är vid Slussen, hoppar av och ringer polaren. Väl tillbaka i min egen lägenhet som är gjord av guld har herr bakis lämnat mig. Jag känner mig lite trött och lägger mig i sängen för att sova, sätter på Woven Hand, kramar om kudden och låter drömmarna komma till mig.
Måndagen, som är den tråkigaste dagen på hela veckan och är lika rolig som att kolla på färg torka (dock är denna aktivitet nog roligare), knackar på och en ny vecka har börjat. Jag ska inte säga att måndagen inte ger mig någon glädje i livet. För på måndagar börja jag tagga till, snart är det dags att misshandla bollar och träffa nakna män i duschen. Måndagen försvinner lika snabbt som när snigeln sa ”jiha” när den red på sköldpaddan och lämnar rum för tisdagen, en dag som gör mig glad. Denna dag är då DSK har sin första träning under veckan (torsdagar är den andra och den tredje är nu söndagen). Tror nog många som håller på med någon slags lagsport känner som jag, att det är kul att röra på sig och kolla på när män klär av sig nakna för att sen smörja in varandra med tvål i duschen. Dessa DSK-dagar gör att veckan och min vardag bli mycket enklare att ta sig igenom, för att tillslut nå fram till en ny helg med nya äventyr.
Jag har nu varit i DSK under två säsonger (Stort tack till Thelin) och är inne på min tredje. I början av min DSK-karriär var det en mycket spännande tid. Hur skulle lilla jag komma in i laget, vilken plats skulle jag få spela på, och skulle jag ens platsa i laget? Detta var bara några av frågorna som flög runt i huvudet. Efter några träningar med laget blev jag tillfrågad om jag ville lira med laget och jag kunde inte tacka njet. Förhandlingarna med DSK och min gamla klubb gick bra, jag blev DSK:are enbart för tre barns själar. Efter två säsonger i klubben har jag mycket att tacka DSK och killarna i laget, även om de två säsongerna inte gick åt det positiva hållet fotbollsmässigt för laget. DSK och killarna gör mitt liv lite roligare, att åka ner till träningarna och snacka skit med alla, misshandla bollar och tvåla in varandra är fantastiskt. DSK är klubben som tillåter en att vara sig själv, där man bli omkramad om man slår en dålig passning, där folk hjälper varandra att knyta skorna och laget som är ett starkt kollektiv av speciella individer. Nu i början av den nya säsongen känner jag att vi har blivit ett starkare lag. Efter en skitsäsong i Div 5 är alla taggade för att ta klivet upp i seriesystemet.
Vi är en mycket starkare grupp nu med spelare och en allt större konkurrens om platserna i startelvan. Efter denna roliga försäsong som pågår kommer vi vara ett av lagen som går upp till slut, det är ett måste och med hjälp av stjärnonas krafter ska vi i drakens år föda fram ett nytt DSK. Lite finare, roligare, underhållande, speciellare och kärleksfullare kommer det nya DSK flyga fram som Alladin i seriesystemet.
All makt åt Tengil, vår befriare!
Paani
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar