Henrik Thelin minns

Så var det dags för träningsläger i Holland igen. Jag har ett par minnen från förra gången det begav sig, DSK har varit där tidigare. Kommer inte ihåg vilket år det var men har för mig att det rör sig om den tid då Calle och Hatten fortfarande gick på gymnasiet.

Ett av mina starkaste minnen var från en match vi spelade mot bra holländsk motstånd. Det känns lite internationellt och coolt att spela mot ett lag som springer omkring och skriker på ett språk man absolut inte förstår. Jag spelade höger yttermittfält och gjorde en riktigt bra match, allt flöt på.
Kommer ihåg att jag gjorde två långa löpningar som båda resulterade i att jag fick läge för avslut. Båda gångerna var det oerhört nära, en gång ribba ner i backen och den andra gången en räddning, men en nykomling i klubben som spelade på topp var påpassligt framme vid båda tillfällena och rullade in bollen i öppet mål. Efter matchen fick den nye spelaren alldeles för mycket av det beröm som borde tillfallit mig. Jag hade trots allt gjort hela jobbet – spelarens namn kunde jag inte men han kallades Farre… det skulle bli några fler matcher och mål för honom i DSK. Nu ska det tilläggas att Farre kan ha ett helt annat minne av samma match, jag kommer inte ens ihåg hur den slutade.
Selektivt minne, ni vet…

Jag kommer även ihåg att Patrik Tedenbäck som då var huvudtränare hade utmanat Chrille, en klassisk DSK-forward på tennis. Matchen hade coach talat upp i veckor. Han skulle minsann visa var skåpet skulle stå. Jag såg inte så mycket av matchen men tror att Teden fick stryk med typ 6-3, 6-1. Än en gång bör det tilläggas att Patrik kan ha en helt annan minnesbild av denna specifika match.

Falken hade en oerhört praktisk resväska och vi hamnade i ett fantastiskt trevligt rum tillsammans med några andra spelare ni inte känner till. Kommer ihåg att vi införde en oerhört trevlig liten ritual där vi satte oss på uteplatsen efter varje avslutat eftermiddagspass och borstade skorna, samtidigt som vi drack en öl (notera antalet) och pratade om stort och smått. Det var oerhört trevligt.

Kurre var också med den gången och en kväll spelade vi poker, jag och han, det var säkert någon mer men det kommer jag inte ihåg. Det var inte texasregler eller så, utan vanlig enkel poker med ett köp. Det är helt sant att jag fick en hand med fyra kungar på ett köp. Efter att vi lagt ett par hundra i potten kunde jag inte med att spela av Kurre mer pengar med tanke på hur mycket jag tyckte om honom, därför synade jag. Det är också helt sant att Kurre då visade upp en hand med fyra ess. Än idag tänker jag på det osannolika i denna giv. Fem kort var, ett köp, ett fyrtal kungar och ett fyrtal ess.
Hur stor är den chansen? Vi måste prata miljonen. Det var allt något extra med Kurre helt enkelt, må han vila i frid.

Det är oerhört vackert i Holland när ni är där, landet exploderar i en färgkavalkad varje vår med mängder av fruktträd och vacker grönska. Missa inte det, även de fotbollsplaner ni kommer träna på och anläggningen är toppenfin. Alla förutsättningar finns för ett fantastiskt läger.

Ha så roligt och träna väl där nere. Jag stannar hemma och tränar rehab för mitt knä med målet att träna lätt i maj månad, vi ses på vallen.

Hälsningar
Henrik Thelin

Jakten på Europa League fortsätter. DSK - Järla 2-0

En snabb sammanfattning i vanlig ordning.

Cuplaget DSK fortsätter sin marsch mot Europacup-spel. Tio minuter innan avspark vägrade Facebook-Fille att sätta på sig DSK-tröjan, med respekt för AIK. Rune lackade till och påminde Facebook att det var Järla vi skulle möta, saken var därmed löst och FbF kunde skräckslagen sätta på sig tröjan igen.

Donnaiolo inledde matchen med att sätta bonusstraffen för DSK. En studie i precision rakt upp i krysset och därmed var hans match färdigspelad.

BK showade med kroppsfinter och ett sällsynt tekniskt nummer med sitt 2-0 mål
Kladdjana CHIPPADE fram passningar
Maria på topp såg målchanser från fyrtio meter
Coentrao tyckte att hundra meter planlängd var alldeles för lite
Paani - tänk offensivt, spela defensivt
Ekbatani solade sig
Pinky var inte ivägen utan på vägen, fniss*
Facebook såg solen stiga över Råsunda
Kvasten var iskall, fniss nr 2*
Donnaiolo köper nya skor, byter ut dom mot ett par nya skor
Frosten var frostig på bänken, fniss nr 3*
Wise har bibehållit tjongformen
TT mumlar
Panther fumlar
Hatten är lagkapten och därmed den ende som inte spelade

Pazza DSK

Inför DSK - Järla. DSK mot Europa League?

Det finns många anledningar att besöka Skytteholm imorgon. Och jag menar inte att det är jävligt fräscht att besöka stadsdelen Solna, dessvärre talar jag inte för hela truppen då det finns ett antal nollor i laget som tycker det är "Wow", att få spela bredvid Råsundastadion. I vilken matchtröja spelar du för imorgon FbF? Allvarligt!

Tror på en fin inramning på plan tre imorgon, och enligt källor ska Djurgårdens U-21 spela mot Vasalund klockan 13.00, så det kanske kommer en och annan borttappad själ och ser på en gastkramande omgång (vilken är det egentligen?) i Stockholm Cup innan.

Uppdatering:
Nu ska vi inte på något sätt ta bort glansen från våran match, men efter ett besök på www.dif.se så står det att DSKs störste talang på 2000-talet, Jakob Glasberg, är med i truppen som avbytare. 16 år gammal och uttagen till U-21. Det är jäkligt stort. Kanske är det några som vill sitta kvar efter matchen och skandera Djurgårdstränarens avgång om han inte byter in Jakob.

Väderrapporten säger plusgrader och strålande sol imorgon. Uppvärmd plan. Blue Ultrazzz. DSK börjar med straff. Äntligen ska man få dra på sig tröjan igen.

Järla? Hmm har inte mycket koll på det laget mer än att dom ligger i Division 4 och ska vara Nackas bästa lag nuförtiden. Så varför sitter då jag här och skriver när coach kommer från Nacka och borde veta det mesta om motståndarna? Ingen aning, jag är så trött att jag inte ens vet vad jag skriver. Så jag slänger in en jobbannons samtidigt i den här INFÖR-artikeln.

Pazza DSK söker ny chef för Pazza DSK. Du ska vara instabil och arrogant. Något kunnande om fotboll kan väl ses som en merit men är absolut inte ett krav. Du får inget betald lön, du ska däremot vara beredd på att lägga ut pengar från egen ficka på diverse inköp som senare inte kommer användas. Du ska också dela ut priser till laget på avslutningen, men förvänta dig inte så mycket tillbaka. Du ska visa en dokumentärfilm på varje avslutning också, det är väldigt viktigt.
Du får däremot en jävligt vass chefstitel som du själv får bestämma.
För vidare information om tjänsten, vänligen ring Benji Frost.

Startelvan: 4-4-2

Scopa(K)

Coentrao- Dragaô - Anton - Coca Cola Championship (BK)

Eredivisie - Rosita - Tjerna - Buchwald

Maria Hernandez - Donnaiolo

Avb: Panther, Frost, Hattjana, TT, Trequarista


Scopa - kvast på italienska typ, eller nåt. Jag vet inte.
Coentrao - Är ju lik liksom.
Dragaô - Det började med en sjuk berättelse...
Anton - Tillsammans med Frosten den ende som får bära sitt riktiga namn. Förslag till smeknamn?
Coca Cola Championship - Öööh ett jävligt trött skämt.
Eredivisie - Ekbatani, mm just det.
Rosita - Lagets biatch.
Tjerna - Har du något roligare smeknamn FbF?
Buchwald - Stabil vänsterback i Tysklands VM-lag 1990. Vad har det med Benji att göra?
Maria Hernandez - Tycker han är lik Guti, vilket är det mest patetiska jag har hört.
Donnaiolo - Betyder typ kvinnokarl på italienska. Och det låter så jävla coolt.

Panther - ville skriva mr 20 %, men det kan jag inte.
Frost - Respekten har försvunnit totalt, till och med han själv har erkänt att han inte tas med någon respekt av lagkamraterna längre.
Hattjana - Jättetråkigt smeknamn.
TT - ...
Trequartista - Begåvad.

Syns på Skytteholm.

Pazza DSK

Månadens spelare - Januari 2012

De nominerade är:

Marcus Paananen - Ett ovärderligt engagemang på träningarna och en stabil insats i Rimbo Cup.

Carl Jedwall - Avgjorde sista matchen i Rimbo och krönte därmed en väl genomförd turnering. Seniorgenombrottet?

David Rundgren - Gjort enorma framsteg under kort tid, samt visat ett enormt engagemang under träningarna. Lagt in extra intervaller efter träningarna.

Filip Lundqvist - Vann skytteligan i Rimbo. Har även hållit en stabil nivå på träningarna trots små skavanker.

Benjamin Frost - Framträdande roll i Rimbo. Hög lägsta nivå på träningarna.

Pazza DSK

Polsk riksdag - Vem tar frisparkarna i år?

Fascinista har varit det givna valet, han ska slå frisparkarna. Det är bara så det är.

På senare tid har det blossat upp en diskussion om detta. För när Fascinista har slagit ett och annat träben under föregående säsong har spelare som Facebook-Fille och Wise blivit allt mer frustrerade. Även Benji har fått för sig att blanda sig med i striden om DSKs frisparksskytt numero uno.

Facebook-Fille är enligt sig själv den bästa skytten. Med en patetiskt dålig frispark i en B-lagsmatch under 2011 där målvakten gjorde allt i sin makt för att inte nå bollen har Fille helt plötsligt fått för sig något. O andra sidan är det typ den enda frisparken som gick in i år. Visst, Fascinista gjorde ett frisparksmål mot Sollentuna United i premiären förra året, men när Fascinista påstår att han siktade i bortre krysset så menar andra att det var jordens felträff. Felträff? Idolen? Stjärnan? Njaaa.

BK och Hatten ska stå för frisparkarna på kraft, typ 30 meter från mål. Det har varit en dundersuccé.

Nä, coach har alltid sista ordet. Men vem tycker du är den bästa frisparksskytten?



Pazza DSK

DANDERYDSVALLEN, MITT ANDRA HEM – Sam Ekbatani

Jag fick ett sms av Kennie tidigare i veckan där han beordrade oss att skriva en krönika. Självklart trodde jag att detta var ett massutskick till hela laget, och att jag skulle kunna mygla mig ur att skriva nått. Vem skulle märka liksom? MEN NEJ, Kennie påpekade att det var ett måste och att han denna vecka bara smsat ca 5 pers. Och efter en stund insåg jag att det nog inte är så dumt att skriva nått, och att jag kan ta tillfället i akt att hylla vissa individer.

Jag försöker ta lite inspiration av det Fille och Phille skrev. Paanis inlägg var ju fan bara för sjukt.

Danderydsvallen och DSK har alltid varit ett andra hem för mig. Jag började spela i klubben som 11-åring och jag spenderade många timmar på Vallen. På senare år har jag kommit och gått lite som jag vill, och jag är väldigt tacksam att jag alltid är lika välkommen (jag intalar mig själv det i alla fall). På Vallen är alla ansikten bekanta. Att komma in i omklädningsrummet idag känns likadant som för 7 år sen, trotjänarna finns alltid där!

Som alla vet har jag haft en del skadebekymmer och även varit bortrest, och aldrig riktigt genomfört en hel säsong med A-laget. Därför är jag sjukt glad och taggad att vara med från början denna säsong. Jag är helt övertygad om att vårt lag är tillräckligt bra för att vinna serien i år. Vi måste bara jobba hårt och ta fram våra vinnarskallar. Fixar vi det blir det GREAT SUCCESS!

Det finns flera personer som jag anser är viktiga för det här laget, men jag har inte riktigt tid eller lust att skriva om alla. Så jag ska hylla tre personer som jag anser vara extra viktiga och speciella enligt mig:

Rune – Det är givet. Han gör så mycket för laget. Tror inte vi inser till fullo hur viktig han är för oss. Jag uppskattar allt Rune gör, och utan honom skulle vi vara KÖRDA. Danderydsvallen ska döpas om till Runevallen, vänta och se bara!

Pinky – På plan är han en slitvarg och hans attityd är grym. Men jag vill hylla honom främst för hans egenskaper som medspelare och kamrat. Han är alltid glad och trevlig mot alla, det spelar ingen roll om man är junis eller veteran. Han har skön humor och spelare med hans personlighet behövs i ett lag!

Frosten (Legenden) - Hans ego uppskattar förmodligen smeknamnet Legenden, trots att det bara är jag som använder det. Frosten är ovärderlig för laget, och när det ryktades om att han skulle sluta efter förra säsongen var jag orolig ett tag där! Visst, det är ju lite jobbigt ibland när jag måste förklara för honom vad YouTube, Spotify, och Internet är. Men jag tar mig gärna tiden att lära honom allt jag vet om dagens nymodigheter. Han tar trots allt tiden att vara en ledare för oss, och mest av allt ett gott föredöme. Hans attityd och inställning är fantastisk. Han är DSKs motsvarighet av Milans Massimo Ambrosini. Och då menar jag inte bara karaktärsmässigt och spelarmässigt, utan även till utseendet som jag insisterat på senaste veckorna. Men Frost vägrar hålla med.



SERIEVINST 2012! Vi är för bra för femman grabbar!

Pazza DSK

Torsdagsträning

Pazza DSK

KLART! Matthias Frost signerar nytt treårskontrakt med DSK

Vilken månad för nummer tretton.
Först nybliven pappa, och igår stod det klart att Matthias Frost accepterat klubbens nya kontraktserbjudande som sträcker sig fram till 2015.

Det var länge snack om att han gjorde sin sista match mot Sollentuna United i höstas, och klubben har länge tvekat om en kontraktsförlängning varit aktuell för den snart 33 år gamle högermittfältaren. Men nu står det alltså klart att han kommer fortsätta i föreningen i minst tre år till.

Coach Kylengren kommenterar det nya kontraktet såhär:

"Det är med stor glädje klubben nu kan bekräfta att Matthias Frost förlängt. Då detta är ett prestationsbaserat kontrakt känner vi att det gynnar båda parter.
Klubbpolicyn är att vi inte diskuterar individuella kontrakt, men vi hoppas att ett förbättrat avtal leder till att denna legend gör allt i sin makt för att ta laget tillbaka till fotbollens finrum. Det tar också död på alla rykten om att Frosten endast har fokus på blöjbyten nuförtiden."

Frosten är nu inne på sin tolfte säsong med DSK, i höstas firade han tvåhundra matcher med DSK. Vad Pazza DSK erfarar är han ute efter Pär Wiklunds rekord på 285 matcher (ungefär).

Namn: Matthias Frost
Smeknamn: Frosten
Nummer: 13
Matcher / Mål: 205/20
Position: HMF
Bästa målsnitt: 5 mål, säsongen 2005

Pazza DSK

Barn äter död djur - Marcus "Paani" Paananen

Natten börja gå mot sitt slut och jag ligger i soffan medan musiken från högtalarna nattar mig till sömns. Det sista jag hör av låten (Boards of Canada – Dayvan Cowboy) är vackert och helt fantastiskt och från högtalarna flyger musiken till mina öron som bin jagar efter honung. Väl inne i örat hoppar små myror av från binas ryggar och kryper in mot hjärnan. När de har kommit fram lägger de sina ägg som kläcks, och ur dessa ägg växer vackra växter fram. Med hjälp av växternas rötter kan den underbara musikens alla delar spridas till mina tankar. Jag börja se flygande katter som jagar hundar, jag försvinner in i drömmen, jag somnar, dagen är över.

Kl 13:00 ringer mobilen och väcker mig ur min sömn. Polaren undrar om vi fortfarande ska åka till pizzerian för lite mat. Hade totalt glömt bort detta, men magen slår mig hårt, skriker som ett nyfött barn efter föda och jag hade ju lovat att vi skulle käka tillsammans, så vi bestämmer att vi ska ses om ett litet tag och säger hej då. Efter samtalet känner jag hur något slår mig hårt i huvudet, det är herr bakis som hälsar på och vill leka. Huvudvärken dunkar allt hårdare när jag reser mig ur soffan samtidigt som jag letar efter något att dämpa denna ”smärta”, dock utan resultat. Går istället till toan för att tvätta av det hängiga ansikte som har bildats efter gårdagens kaffemöte. Tillslut blir det dags att dra, jag tar på mig yttekläderna och säger hej då till de sovande personerna i lägenheten. Den friska luften som möter mig när jag kommer ut är helt fantastisk och solens strålar skickar en stor låda av värme till mig. Men vart fan är jag? Kollar mig runt och känner inte igen platsen. Plötsligt kommer en stor röd drake mot mig med mitt minne i jeansfickan. Efter att draken har lämnat minnet till mig kommer jag på vart t-bannan ligger och det är rätt nära. Skönt tänker jag eftersom jag ska träffa polaren snart vid Slussen. Efter en lätt promenad kommer jag fram till t-banan, Hagsätra! Vad fan, skriks inuti mitt huvud, där också herr bakis har slagit upp sitt tält. Ringer till polaren och säger att jag kommer lite senare, hoppar in i tuben, sätter mig ner och trycker in lurarna från min mp3 för att lyssna på Bo Hansson.

Under resans gång slår det mig att imorgon är det måndag, fem dagar kvar till nästa helg och denna dag är snart slut. En lätt ångest kommer fram för jag skulle ju ha gjort så mycket under denna helg. Dock vet jag om att Framtids-Marcus gillar att arbeta, så om jag gör allt nu har ju han inget att göra sen. Resonomanget lugnar mig lite och jag ser att jag är vid Slussen, hoppar av och ringer polaren. Väl tillbaka i min egen lägenhet som är gjord av guld har herr bakis lämnat mig. Jag känner mig lite trött och lägger mig i sängen för att sova, sätter på Woven Hand, kramar om kudden och låter drömmarna komma till mig.

Måndagen, som är den tråkigaste dagen på hela veckan och är lika rolig som att kolla på färg torka (dock är denna aktivitet nog roligare), knackar på och en ny vecka har börjat. Jag ska inte säga att måndagen inte ger mig någon glädje i livet. För på måndagar börja jag tagga till, snart är det dags att misshandla bollar och träffa nakna män i duschen. Måndagen försvinner lika snabbt som när snigeln sa ”jiha” när den red på sköldpaddan och lämnar rum för tisdagen, en dag som gör mig glad. Denna dag är då DSK har sin första träning under veckan (torsdagar är den andra och den tredje är nu söndagen). Tror nog många som håller på med någon slags lagsport känner som jag, att det är kul att röra på sig och kolla på när män klär av sig nakna för att sen smörja in varandra med tvål i duschen. Dessa DSK-dagar gör att veckan och min vardag bli mycket enklare att ta sig igenom, för att tillslut nå fram till en ny helg med nya äventyr.

Jag har nu varit i DSK under två säsonger (Stort tack till Thelin) och är inne på min tredje. I början av min DSK-karriär var det en mycket spännande tid. Hur skulle lilla jag komma in i laget, vilken plats skulle jag få spela på, och skulle jag ens platsa i laget? Detta var bara några av frågorna som flög runt i huvudet. Efter några träningar med laget blev jag tillfrågad om jag ville lira med laget och jag kunde inte tacka njet. Förhandlingarna med DSK och min gamla klubb gick bra, jag blev DSK:are enbart för tre barns själar. Efter två säsonger i klubben har jag mycket att tacka DSK och killarna i laget, även om de två säsongerna inte gick åt det positiva hållet fotbollsmässigt för laget. DSK och killarna gör mitt liv lite roligare, att åka ner till träningarna och snacka skit med alla, misshandla bollar och tvåla in varandra är fantastiskt. DSK är klubben som tillåter en att vara sig själv, där man bli omkramad om man slår en dålig passning, där folk hjälper varandra att knyta skorna och laget som är ett starkt kollektiv av speciella individer. Nu i början av den nya säsongen känner jag att vi har blivit ett starkare lag. Efter en skitsäsong i Div 5 är alla taggade för att ta klivet upp i seriesystemet.
Vi är en mycket starkare grupp nu med spelare och en allt större konkurrens om platserna i startelvan. Efter denna roliga försäsong som pågår kommer vi vara ett av lagen som går upp till slut, det är ett måste och med hjälp av stjärnonas krafter ska vi i drakens år föda fram ett nytt DSK. Lite finare, roligare, underhållande, speciellare och kärleksfullare kommer det nya DSK flyga fram som Alladin i seriesystemet.

All makt åt Tengil, vår befriare!

Paani

Det är jag som är FBF - Filip "Facebook-Fille" Lundqvist

Laget som bedriver mer tid på Lemon bar än på fotbollsplanen.
Danderyds SK, jaha, vad är det för skitlag egentligen, varför hatar man DSK om man inte spelar där?
Kan det vara för träskfotbollen som bedrivs här på den ljuvliga Danderydsvallen, eller är det spritdoften på B-lagsmatcherna som motståndarlaget får känna av? Kanske är det rent utav ett hårt jävla kämpande lag som de tvingas att möta?

Jag började spela i DSK för några år sedan. Efter några samtal med Hannes så övertalades jag att provträna i Danderyd. Första träningen var en kall försäsongsträning och vi skulle springa intervaller bakom RM-hallen och sedan spela inne i tältet. Jag minns att Farre presenterade sig och drog något skämt, självklart var det inget vidare bra skämt.
Efter cirka femton minuter in på fotbollsträningen fick man smaka på Hattens vassa armbåge i ansiktet och jag fick smacka in en bomullstuss i näsan för att stoppa blödningen.
Välkommen till Danderyd trodde jag, men det var tydligen ingen ovanlighet att Hatten orsakade diverse blödningar och hälsenestämplingar.
Det var bra stämning på träningen och jag kände redan då att DSK kanske inte var det bästa fotbollslaget, men ett lag med ett stort krigarhjärta som var ett riktigt trevligt gäng.

Det är träning och man är helt slut efter jobbet. Man börjar vela, äh orkar jag träna idag, fyfan jag är helt slut. Men på något vis släpar man sig ner till Danderydsvallens omklädningsrum och direkt när man trampar in genom den automatiska dörren känner man sig pigg igen. Man kommer in genom entrén, där står Rune och fixar med materialet, detta otacksamma jobb gör han varje träning och det tackar vi för. Man säger ”Tjena”, in genom omklädningsrummet möts man av ett gäng grabbar. Den första jag märker är BK – ” Sheejna Sheeejna FB” hör man honom säga. Mungiporna som inte var så glada alldeles nyss skiner genast upp i något som man kan kalla glädje. Hatten sitter och gör några stretchövningar och Paani snackar om sina tomtar och troll.
Benji kommer sent och börjar snacka skit om Wistedt eller om Bremen.
Tillslut dyker Wistedt upp, som om han vart där varje träning hela året..
”Tja grabbar nu ska vi köra skiten ur oss!”, sen springer han max 100 meter på träningen.
Tvåmålsspelet är alltid likadan. Pasthy gör mål, BK skriker över någon missad passning, Benji kladdar och skyller på sina medspelare.
Balotelli springer förbi alla sen skjuter han ett inlägg över målet.
Anja tror sig kunna skjuta frisparkar, och Frosten klagar på sina ljumskar.


På matchdag är det samling 1,5 timme innan match i klubblokalen och Calle drar igenom laget och det taktiska. Frosten har laddat med två bananer och två Red Bull.
Man byter om och det är ovanligt tyst i rummet, alla är laddade inför match kan man tro. Egentligen är det kvällens kickoff som alla är spända på. Vad för tokigheter man ska mötas av under kvällen?
Man sitter i sina egna tankar. Ofta tänker jag på om det är någon i andra laget som man ska sätta ett par dobbar i idag. Jag kollar upp på BK, känner att han tänker likadant och skrattar till.


Man kan se många likheter på fotbollsplanen som en kväll på Lemon Bar.

Kvasten – Står stadigt på båda benen och räddar ofta drinkarna som en något överförfriskad Benji spiller ut.
Sunken – Han kan om han vill och får.
BK- Bjuder ofta till på något oväntat från baren och alla blir lika förvånade när det sker.
Wise- En klassespieler dricker mest finöl eller vin. Har på senare tid börjat spendera mer tid på den sköna bänken än på den fria ytan, kvalité när han väl kommer igång och det har många märkt klockan fem i tre.
Benji- Mannen som kladdar för mycket, vare sig det är på bollen, kvinnor eller alkohol.
Pinky – Ibland händer det; pang säger det bara, så börjar han dansa. Han kan vara den bästa i laget på danskoreografi när det väl gäller.
Frost- Är sällan med när det är dags, bänken på Lemon bar är ganska bekväm ändå.
Pasthy- Oj var ska man börja, en kvinnokarl, en riktig målspruta och missar nästan aldrig ett tillfälle att sätta en öppen kasse.
Hatten- Lagkaptenen som bara är på plats när det är avslutningar.

I år tränar vi tre gånger i veckan, och det är kallt som fan nu under vintersäsongen men det kommer att löna sig i slutet av säsongen.
Ger alla allt på träningarna så ska detta gå vägen.

Vi ska tillbaka!
//// FBF

Born and raised - Philip "Maria Guti Hernandez" Runsiö

En ny artikelserie startar idag med spelarnas egna krönikor och tankar om livet som varit och livet som finns framför oss.

Gutis berättelse:

Jag var inte direkt någon talang när jag var liten och hade väl egentligen ingenting på en fotbollsplan att göra. Det var mig tränaren bytte in för att alla som var kallade till match skulle få spela. Men redan vid tidig ålder tyckte jag det var roligt att träna så det störde mig inte att det inte blev så mycket speltid för mig. Det handlade mer om att spendera tid med vännerna än att fotboll var det bästa som fanns. Jag var alltid på träningarna, och sakta men säkert började jag inse vad fotboll egentligen handlade om. Det sista året som vi i generation 89 spelade 7-manna på Danderydsvallens hårda grusplan fick jag nog mitt första genombrott. Tränarna hade upptäckt att jag på klassiskt DSK-manér blivit riktigt duktig på att rensa bollen, jag var gjuten som back i vårt 3-1-2 system.

I DSK har det alltid varit svårt att behålla årskullarna med fotbollsspelare. Året därefter fick därför fick alla 89:or som var kvar möjligheten att börja träna med 88:orna. Första mötet med det nya laget kommer jag ihåg som om det vore igår. Direkt efter första samlingen kliver en ganska liten kille fram, för att vara ett år äldre, och slänger fram kardan ”Tja, jag heter Kennie! Välkommen till laget.” Redan då hade jag träffat spelaren som vi numera känner som BK. Även Ekbatani a.k.a. Samglas var en del av generation 88. Han var en av lagets ledande gestalter, och en av de stora talangerna. Lagets tränare som mer eller mindre kan förknippas med dagens A-lag, var Uffe Johnson och Rawling. De såg mig inte längre som en gjuten högerback utan tillsammans med Ekbatani på innermittfältet skulle vi leverera den avgörande passningen, med känsliga DSK rensningar. Men det dröjde inte länge innan de insåg att innermittfältet inte var min bästa position. Jag fick flytta upp ytterligare i planen och bli anfallare. Det blev succé! Man hängde av motståndarnas backlinje vid halvplan för att sedan, på vad som kom att bli min signatur, lobba bollen över målvakten.

I en tillfällig sinnesförvirring fick jag för mig vid 14-års ålder att jag hade talang för fotboll och sökte mig till kommunens storsatsande klubb, FC Café Opera. Det blev en kort sejour på ett halvår innan Danderyd lyckades locka tillbaka mig med lovord om att få börja träna och spela med seniorerna i C-laget. Sagt och gjort, så var jag tillbaka i DSKs färger. I comebacken med 88:orna fick jag peta in 6 mål mot ett sargat Stocksundslag, det kändes skönt att vara tillbaks. Jag vill minnas att jag spelade med C- och B-laget större delen av hösten och fram till sommaren året efter. Som 15-år gammal fick jag mot slutet av sommaren 2005 ett samtal av Rune som sa att jag var välkommen ner på A-lagets träningar. Mot slutet av säsongen fick jag även göra mitt första inhopp i en A-lagsmatch.

Året därefter fick A-laget en ny tränare, Coach Carlson a.k.a. CC. En riktig slavdrivare, precis vad som behövdes. Och jag minns hur jag tänkte ”Jaha, nu är det bara att börja om i C-laget då…” Men när säsongen väl drog igång fick jag överraskande nog chansen från start på en ny position, yttermitt. Helvete vad man var nervös under den matchgenomgången. Men i takt med att man känt sig som en del av laget har nervositeten avtagit. I början av varje säsong smyger den känslan sig tillbaka och gör sig påmind. Eftersom det gäller att prestera och visa att det är du som ska få starta.

Förra säsongen startade ganska turbulent med en huvudtränare som aldrig var på träningarna och som hade dålig motivation att träna laget efter uttåget ur fotbollens finrum. Laget var i upplösningstillstånd innan nuvarande, Coach Kylengren, tog över. Säsongen 2011 sågs som ”vägen tillbaka” men efter lite mer än halvvägs insåg vi att målet var ouppnåeligt. Inför säsongen 2012 ser konkurrensen ut att bli tuff på alla platser, vilket är ett gott tecken. Vi måste sätta lite press på oss inför i år och inte ta fotbollen med en klackspark. Vi är ett representationslag, och vi måste börja prestera och klättra i seriesystemet för föreningens bästa.

Vi i A-laget har vunnit och förlorat tillsammans. Vi har delat många glada skratt och aldrig har det väl varit roligare att spela fotboll i DSK? Aldrig har vi väl haft en så här stark trupp inför ett år i division 5? Med så goda förutsättningar som i år finns inga andra mål än serieseger och avancemang till division 4!
”Vägen tillbaka” fortsätter…

Guti