Klockan är 12:45, det är lördag förmiddag den 19 april 2013, platsen är Danderydsvallen och det är hemmapremiär för en spänd men liten publik på vår vackra stenläktare längs med bortre långsidan. Solens strålar värmer spelarfruarna som står och småpratar med varsin kaffekopp som dom köpt av Hasse Ball i kiosken, musiken dunkar ut ur högtalarsystemet, men allt det där är bara en vetskap, man ser det inte eller hör det inte. Allt fokus ligger på kommande 90 minuter och hur vi tillsammans ska ta säsongens första trepoängare i division 4.
Spänningen i omklädningsrummet går inte att ta miste på, det är det här vi har väntat
på, det här ögonblicket vi slagits för sedan förfallet den 26e september 2010. Det var då vi helt plötsligt spelade i divison 5, varför undrar många? Det har ju visat sig att DSK är ett magiskt lag, ett lag som alltid klarar ”kniven mot strupen”-lägen, som
gillar att leverera när det verkligen gäller och som själva var stora förespråkare för
grisfotbollen som behövdes för att ta en seger när det behövs som mest.
Men nej, 2010 blev ett besvikelsens år och vi behövde omgruppera oss i de lägre
divisionerna.
2011 var året då vi skulle bevisa att det går att gå upp igen, men vi fick inte riktigt
spelet att stämma, vi skulle ändra från ett grisfotbolls-spel till att stundtals lira riktigt disciplinerat och vackert… man kan väl säga att det gick ungefär som för Holland i VM 2010, stundtals briljant och fantasifullt men inte riktigt hela vägen fram.
Så nu är vi här, det är försäsong och året är 2012.
Det är nu vi ska ta oss tillbaka. Vi har en trupp som känns starkare än någonsin, ett
lag som känns mer sammansvetsat än tidigare och mot ett solklart mål. Vinter 2011/
2012 har vi slitit hårdare än på länge, mer än på länge och fler än på länge. Det här är
vad vi tror, hoppas och krävs för att vi i April ska stå färdigklädda i DSKs blå-vit-röda
ställ och vinna matcher i division 4.
Signerat BK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar