onsdag 28 december 2011
fredag 23 december 2011
Missa inte Pazza DSKs Nyårshälsning : "Det blir mycket Michael Jackson"
Missa inte Pazza DSKs nyårshälsning nästa vecka. Nyårshälsningen kommer bestå av lite rörliga bilder från säsongen som har gått, och som vanligt handlar filmen om två procent sport, och nittioåtta procent pinsamheter.
"Det blir en del golf, lite BK, lite Sunken och Michael Jackson gästspelar i vanlig ordning", hälsar redaktionen Pazza DSK.
Pazza DSK
"Det blir en del golf, lite BK, lite Sunken och Michael Jackson gästspelar i vanlig ordning", hälsar redaktionen Pazza DSK.
Pazza DSK
torsdag 22 december 2011
RYKTE: KOR klar för DSK
En transferbomb håller på att brisera i Danderyds SK. Än så länge är det bara lösa rykten, men efter att en chattanvändare, även kallad Mr X, uppenbarat sig, och Pazza DSK sållat bort namn som Bergstaca, Hasse Ball och Jimmy Judas, så rådet det enligt redaktionen inga tvivel längre. Är det KOR så är det utan tvekan Årets värvning som DSK gör.
Med andra ord så skruvar vi upp förväntningarna som vanligt.
Mer information om DSK nästa värvning kommer inom kort. Presskonferens utlovas oavsett vem det än blir.
Pazza DSK
Med andra ord så skruvar vi upp förväntningarna som vanligt.
Mer information om DSK nästa värvning kommer inom kort. Presskonferens utlovas oavsett vem det än blir.
Pazza DSK
onsdag 21 december 2011
Vem blir 2012 års "Mr X" i DSK?
Det talades om spelare som Kaká och Montolivo. Det blev....Antonio Nocerino, eller Alberto Aquilani om ni så vill.
Milan skulle spänna musklerna inför årets säsong och som vanligt i Serie A brukar man tala om en viss mr X som ska vara pricken över i:et, grädden på moset. Nu har faktiskt Nocerino klivit fram som en matchvinnare i flertalet matcher trots att han mer påminner om en minigris som älgar fram på planen.
Inför säsongen 2011 var förväntningarna extremt höga i DSK, vilket nyförvärv skulle bli pricket över i:et? Det talades om en comebackande Farre Toofani, Nizze Pasthy från Viggan, men det nyförvärv alla pratade om var naturligtvis Arash Talebinejad, som folk komiskt nog fortfarande tror kommer frälsa DSK.
Nej, DSK valde istället att på presskonferensen i februari presentera Kungsängens tekniske trequartista Fredrik Pedersén, som årets "Mr X".
Fredrik Pedersén, i DSK-krestar även känd som "KOF", en slående likhet med Milans Nocerino, både utseendemässigt och spelmässigt.
Så från och med nu så är smeknamnet KOF dött, nu är det Nocerino som gäller.
Nu är det hursomhelst 2012, eller på god väg att bli 2012, och det diskuteras vilt i vilken spelare som blir Danderyds SKs nästa stjärnförvärv?
Sedan tidigare är Niclas Rysjö klar för klubben. Klubben har i ett pressmeddelande gått ut och sagt att det är en "chansning med Nille". En bra karl från Salem, men någon Mr X är det inte. Trots detta har klubben gått med på Rysjös krav om en junis som putsar skorna, nummer 17 och skjuts till träningarna.
Jimmy är tyvärr ingen Mr X, han är snarare Mr J...hehe.
Nizze Pasthy skulle utan tvekan vara Mr X, men han är avskriven sedan länge dessvärre.
Det har diskuterats om IFK Täbys pissnabbe anfallare Pierre, det är mer av en transferbomb än en Mr X, men givetvis ska DSK vara tacksamma för alla nyförvärv från division 7 och uppåt.
Jag har varit dålig på att träna under ledigheten, men enligt dom som har varit nere så har vi fått ett tillskott från Division 3. Spännande. Hade det varit februari hade detta utan tvekan varit Mr X.
Bergstaca hade utan tvekan varit Mr X om han hade gjort comeback.
Vad tror ni? Vem blir 2012 års MR X i DSK? Diskutera gärna på chatten, idag är det MR X special på Pazzachatten.
Pazza DSK
torsdag 15 december 2011
Viking Cup 2011 - Åttondelsfinal och Kvartsfinal
Danderyds klart godkända Viking Cup-deltagande summeras i klippet nedan, även om Chattanvändaren TheKingOfRome uttryckte sitt missnöje: "Kvartsfinalen var det mest patetiska jag någonsin sett. Patetiskt!"
Pazza DSK
Pazza DSK
söndag 11 december 2011
Julgransligan - Sunken och Idolen i topp
En hektisk första vecka med julgransförsäljning är till ända. Söndagen avrundades med Flyckt på Myran kl 09.00 och Hannes och Anton J på ICA Klingsta. Säljresultatet gick sådär va.
På eftermiddagen var det bäddat för ett gigantiskt möte mellan lag Sunken/Idolen och Marknadschefen/Redaktören. Självklart lyckades Täbytattarna smussla till sig ICA Klingsta (Där har du vår huvudsponsor Deli Italia), med fin utsikt över golfbanan och roliga människor som passerar.
Marknadschefen och Redaktören fick nöja sig med ICA Myran (med andra ord, gammelsovjetisk ångest i kubik) där folk klagar på priserna och spelarna i allmänhet.
Dock så lyckades M och R med konststycket att sälja hela tolv granar. Vid det tillfället så trodde vi att vi hade gått ikapp lag S/I, men självklart lyckades dom sälja in tre julgranar till dom sista fem minuterna.
Enligt Idolen byggde segern på tryggheten med Sunken som yxman och inslagare, och Idolen som den store säljaren.
På ICA Myran gnällde Redaktören om att han enbart ville sälja julgranar till singelmorsor. Marknadschefen kontrade med att Redaktören var patetisk och att han borde söka sig till en annan klubb.
Klockan 14.50 kom BK staplandes med finskor och någon ny parfymdoft, laddad som fan.
Oklart hur många granar BK lyckades sälja in via hot idag, men vi återkommer med siffror sen.
Bilden visar en överlycklig Sunken, ibland är det kul med fotboll.
Pazza DSK
onsdag 7 december 2011
Kommer DSK kunna tagga till utan derbymatcher nästa år?
2011 var på många sätt ett år att slicka såren från 2010 års degradering.
Samtidigt var alla på det klara om vad målsättningen var 2011, att ta sig upp igen i det DSK kallar finrummet, Division 4.
Men 2011 gav oss en säsong med framför allt två mycket färgstarka matcher. Derbymatcherna mot Enebyberg.
Djursan får ursäkta, men i kommunen finns det bara en match som står över alla andra, DSK-Enebybergs IF. Historierna har avlöst varandra.
Enebyberg har oftast varit det bättre laget spelmässigt i nästan alla derbyn på 2000-talet och ännu längre bakåt i tiden. Man har en vision om att spela bollen längs marken och i och med uppflyttningen till Division 4 så får man säga att deras gladfotboll har gett resultat.
2011 var i derbytermer ett skräckår för DSK. DSK var ju på väg ned, och EIF på väg upp. Jag minns såväl snacket inför derbyna. På Vallen låg tryggheten i vår hemmaplan och att det är ett jobbigt underlag att spela på, där kunde vi komma undan med en poäng och i de bästa av världar även vinna.
Nu slutade matchen 1-1 vilket fick anses som ett rättvist resultat. Matchen utspelade sig precis så som vi hade tänkt oss. EIF dominerade bollinnehavet och DSK låg kompakt och följsamt. Det EIF skapade i farligheter var på fasta där Kvasten var med i målet, eller så gjorde BK en…BK…och sopade undan allt som kom i hans väg. Att matchen sedan får två ytterst tveksamma mål var egentligen det bästa som kunde hända inför höstderbyt. Hatkärleken var större än någonsin.
Jag kan räkna till en spelare i EIF som har varit med under årens lopp, Kristoffer Johansson. Resten i Enebyberg är nya bekantskaper för mig, och hur mycket DSK än försöker få detta till kommunens eget El Clasico så har jag svårt att se att dom brinner för de här matcherna mer än DSKarna. I DSK lirar nämligen Benji Frost fortfarande kvar, och nästa år jubilerar han tvåhundra matcher i DSK-tröjan. Hans bror, den enorme Matthias Frost, är också kvar, och förra året fick han stå på Vallen inför en gigantisk hemmapublik och motta diplom för tvåhundra matcher i DSK-tröjan.
Sen har vi tomtarna som har varit i klubben alldeles för länge och som borde ha lagt av för längesen.
Inför bortaderbyt den 23 augusti så var förutsättningarna annorlunda. I Centan pratade man om utskåpningen på Enebybergs IP: ”du kommer väl och kollar när DSK ska få sig en omgång?”.
DSK hade i princip spelat bort alla sina chanser till ett titelrace. Enebyberg var o andra sidan i allra högsta grad med i kampen om en Division 4-plats.
Dessutom så spelades matchen på EIFs konstgräs, på en tisdag klockan 20.00. Det var hög tid för enebybergarna att täppa till käften på de där patetiska skitsnackarna för gott.
DSK laddade mentalt på hemmaplan på Danderydsvallen. Calle stod vid taktiktavlan och ritade pilar kors och tvärs, vi gick igenom allt vi kunde gå igenom. Men känslan av obehag och ”hur fan ska detta sluta?” var påtaglig. Pazza DSK hade ju duktig retat upp en stor mängd enebybergare på vägen till höstderbyt, och nu skulle man få äta upp vartenda ord.
Jag tror vi kom till EIF IP tolv minuter innan matchstart. Vi bytte om vid avbytarbåset och spanade in EIF tekniska uppvärmning.
Hatten försökte med alla medel samla gruppen till något som kunde likna en uppvärmning, men det kändes som att tankarna var på något helt annat håll.
Men någonstans vid den rätt tama uppvärmningen så kändes det som att nervositeten byttes ut i en annan känsla. Det är farligt att använda ordet likgiltighet och det var knappast det som det handlade om, men någonstans kändes det som att ”vi skiter i hur det slutar”.
Efter fem-tio minuter hade DSK åkt på två gula kort. BK satte standarden och sänkte deras bäste spelare för dagen, och tände hela laget. Benji hade vaknat på någon annan planet och stod och vrålade på domaren. Alla DSKare var som i trans.
De ca hundrafemtio åskådare runt om måste verkligen ha undrat vad det var för match de fick beskåda.
Trots att DSK inte spelar den vackraste av fotboll så har vi en stor egenskap: Vi kan få matchen dit vi vill genom att få motståndaren att spela samma spel som oss. Fysiskt i alla fall.
Och om första halvleken var fysisk så var det ingenting i jämförelse med andra halvlek.
Med lite tur, ja det brukar låta så, hade vi kunnat åka från Enebyberg med tre poäng. För lika mycket som ett vackert passningsspel kan göra, har du lika stor förtjänst till tre poäng om du krigar i nittio minuter. I DSK-termer.
Men tre poäng den kvällen fick ursäkta, i första hand var vi där för att rädda vår heder. Och det gjorde vi.
Nu spelar Enebyberg i Division 4 nästa år. Vi får fortsätta harva i Division 5. Djursholm åkte ned i Division 6. Det närmaste ett derby vi kan komma är mot Täbylagen.
Av de förluster vi inkasserade var två ytterst smärtsamma, matcherna mot Ursvik. Det kanske inte var inställningen det var fel på, men ska du avancera en division så måste du vinna de matcherna.
Kanske är det så att DSK mår bra av att inte få spela något derby. Vi kanske är menade att spela inför femton stycken hängivna åskådare på Danderydsvallen. Och är det vad som krävs för att avancera till Division 4 nästa år så stannar jag gärna ett år till i världens vackraste klubb.
2013 kan bli derbynas år igen.
Pazza DSK
Samtidigt var alla på det klara om vad målsättningen var 2011, att ta sig upp igen i det DSK kallar finrummet, Division 4.
Men 2011 gav oss en säsong med framför allt två mycket färgstarka matcher. Derbymatcherna mot Enebyberg.
Djursan får ursäkta, men i kommunen finns det bara en match som står över alla andra, DSK-Enebybergs IF. Historierna har avlöst varandra.
Enebyberg har oftast varit det bättre laget spelmässigt i nästan alla derbyn på 2000-talet och ännu längre bakåt i tiden. Man har en vision om att spela bollen längs marken och i och med uppflyttningen till Division 4 så får man säga att deras gladfotboll har gett resultat.
2011 var i derbytermer ett skräckår för DSK. DSK var ju på väg ned, och EIF på väg upp. Jag minns såväl snacket inför derbyna. På Vallen låg tryggheten i vår hemmaplan och att det är ett jobbigt underlag att spela på, där kunde vi komma undan med en poäng och i de bästa av världar även vinna.
Nu slutade matchen 1-1 vilket fick anses som ett rättvist resultat. Matchen utspelade sig precis så som vi hade tänkt oss. EIF dominerade bollinnehavet och DSK låg kompakt och följsamt. Det EIF skapade i farligheter var på fasta där Kvasten var med i målet, eller så gjorde BK en…BK…och sopade undan allt som kom i hans väg. Att matchen sedan får två ytterst tveksamma mål var egentligen det bästa som kunde hända inför höstderbyt. Hatkärleken var större än någonsin.
Jag kan räkna till en spelare i EIF som har varit med under årens lopp, Kristoffer Johansson. Resten i Enebyberg är nya bekantskaper för mig, och hur mycket DSK än försöker få detta till kommunens eget El Clasico så har jag svårt att se att dom brinner för de här matcherna mer än DSKarna. I DSK lirar nämligen Benji Frost fortfarande kvar, och nästa år jubilerar han tvåhundra matcher i DSK-tröjan. Hans bror, den enorme Matthias Frost, är också kvar, och förra året fick han stå på Vallen inför en gigantisk hemmapublik och motta diplom för tvåhundra matcher i DSK-tröjan.
Sen har vi tomtarna som har varit i klubben alldeles för länge och som borde ha lagt av för längesen.
Inför bortaderbyt den 23 augusti så var förutsättningarna annorlunda. I Centan pratade man om utskåpningen på Enebybergs IP: ”du kommer väl och kollar när DSK ska få sig en omgång?”.
DSK hade i princip spelat bort alla sina chanser till ett titelrace. Enebyberg var o andra sidan i allra högsta grad med i kampen om en Division 4-plats.
Dessutom så spelades matchen på EIFs konstgräs, på en tisdag klockan 20.00. Det var hög tid för enebybergarna att täppa till käften på de där patetiska skitsnackarna för gott.
DSK laddade mentalt på hemmaplan på Danderydsvallen. Calle stod vid taktiktavlan och ritade pilar kors och tvärs, vi gick igenom allt vi kunde gå igenom. Men känslan av obehag och ”hur fan ska detta sluta?” var påtaglig. Pazza DSK hade ju duktig retat upp en stor mängd enebybergare på vägen till höstderbyt, och nu skulle man få äta upp vartenda ord.
Jag tror vi kom till EIF IP tolv minuter innan matchstart. Vi bytte om vid avbytarbåset och spanade in EIF tekniska uppvärmning.
Hatten försökte med alla medel samla gruppen till något som kunde likna en uppvärmning, men det kändes som att tankarna var på något helt annat håll.
Men någonstans vid den rätt tama uppvärmningen så kändes det som att nervositeten byttes ut i en annan känsla. Det är farligt att använda ordet likgiltighet och det var knappast det som det handlade om, men någonstans kändes det som att ”vi skiter i hur det slutar”.
Efter fem-tio minuter hade DSK åkt på två gula kort. BK satte standarden och sänkte deras bäste spelare för dagen, och tände hela laget. Benji hade vaknat på någon annan planet och stod och vrålade på domaren. Alla DSKare var som i trans.
De ca hundrafemtio åskådare runt om måste verkligen ha undrat vad det var för match de fick beskåda.
Trots att DSK inte spelar den vackraste av fotboll så har vi en stor egenskap: Vi kan få matchen dit vi vill genom att få motståndaren att spela samma spel som oss. Fysiskt i alla fall.
Och om första halvleken var fysisk så var det ingenting i jämförelse med andra halvlek.
Med lite tur, ja det brukar låta så, hade vi kunnat åka från Enebyberg med tre poäng. För lika mycket som ett vackert passningsspel kan göra, har du lika stor förtjänst till tre poäng om du krigar i nittio minuter. I DSK-termer.
Men tre poäng den kvällen fick ursäkta, i första hand var vi där för att rädda vår heder. Och det gjorde vi.
Nu spelar Enebyberg i Division 4 nästa år. Vi får fortsätta harva i Division 5. Djursholm åkte ned i Division 6. Det närmaste ett derby vi kan komma är mot Täbylagen.
Av de förluster vi inkasserade var två ytterst smärtsamma, matcherna mot Ursvik. Det kanske inte var inställningen det var fel på, men ska du avancera en division så måste du vinna de matcherna.
Kanske är det så att DSK mår bra av att inte få spela något derby. Vi kanske är menade att spela inför femton stycken hängivna åskådare på Danderydsvallen. Och är det vad som krävs för att avancera till Division 4 nästa år så stannar jag gärna ett år till i världens vackraste klubb.
2013 kan bli derbynas år igen.
Pazza DSK
måndag 5 december 2011
Viking Cup 2011 - Gruppspelet
Se Krutovs fantastiska video från Viking Cup. Videon som fick Marknadschefen att fälla kommentaren: "Inomhuskorpens Maradona håller inte på den här nivån. Det ser man klart och tydligt i början av klippet."
Pazza DSK
Pazza DSK
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)