Kapitel 1 – Infiltratören
Himlen öppnade sig och några solstrålar letade sig in i lägenheten genom det smutsiga fönstret. Men innerst inne kände han fortfarande ett mörker. Någonting saknades...
Himlen öppnade sig och några solstrålar letade sig in i lägenheten genom det smutsiga fönstret. Men innerst inne kände han fortfarande ett mörker. Någonting saknades...
Hans solglasögon låg söndertrasade längs sängkarmen, håret var flottigt, sina nya Armanijeans var nerdränkta i spya och mobilen låg inte på nattduksbordet.
Hur kunde det gå så snett?
”Skärp dig. Skärp dig för fan! Du är BK, du är styggast, vackrast, mäktigast. DU ÄR BK!”
Han upprepade meningen ett flertal gånger framför spegeln, slog sig själv i ansiktet.
Det fungerade. Han kände sig bättre. Starkare. Men ändå var det något som gnagde i honom.
KVASTEN!!!
Shit, det är kört.
Kvasten hade varnat BK efter Halmstadincidenten: Skärp dig eller så åker du ut.
BK tog hotet på allvar, men Stureplan lockade mer. Det gick inte att skilja på affärer och det privata. Dom gick liksom hand i hand.
Och ingen mobil hade han heller, hur skulle han förklara detta?
Han loggade in på datorn, skärmsläckaren som pryddes av ett glatt gäng från Halmstad kändes väldigt avlägset.
Han testade att logga in på Messenger. Ingen online. På Facebook fanns Facebook-Fille inloggad, men ingen Kvasten.
”Hur mår du idag?”
”Tjena FBF, hehe jo du vet hur det är.”
”Ja BK”.
”Allt bra med dig då Facebook-Fille?”
Inget svar. Facebook-Fille loggade ut.
BK började kallsvettas. Han tog på sig jackan, sket i brallorna, hoppade över guldkedjan. Han var tvungen att gå.
Döbelnsgatan, korsningen Tegnérgatan, Limerick där han tog sin första öl med lillebrorsan.
St: Patricks day var coolt, han gillade Arsenal, det var typ irländskt för honom. Ut på Sveavägen och i folkvimlet, där kände han sig säker.
Förbi en nyöpppnad Dressmanbutik, och i butiken en man han tyckte sig känna igen, med midjeväska och en välborstad kostym. Det var tysken.
Han gick in i butiken och deras blickar möttes.
”Hej, det är du som är Konsulten va?”
”DU, ingen har sett mig här, fattar du det?!”
Tysken var snabb i munnen, och trots de bådas olika smaker för klädsel, så fann dom ändå varandra på något sätt. Respekten och konsten att aldrig vika sig.
”Det går rykte på stan att du har hamnat i kläm med Kvasten”
”Var har du hört det?”
”Jag har mina källor”
”Asså..jag är inte..”
”Lugn, lugn” kontrade tysken och fortsatte:
”Behöver du skydd så kan vi ge dig det. Ingen kommer röra dig längre”.
”Eh, jaha. Vad för typ av skydd?”
”Ja, ingen tjänst är gratis, men du får skydd av oss. I gengäld vill vi att du infiltrerar Kvastens innersta krets”
”Glöm det. Jag är ingen fucking råtta!!!”
Konsulten grävde i sin ficka och tog upp sitt visitkort:
”Alla behöver ett skyddsnät. Ring mig på det här numret när du vill snacka om det igen”.
Konsulten försvann ut i vimlet. Kvar stod BK och äcklades, både av butiken och det han nyss hade fått höra.
Men Konsulten hade en poäng, en stor sådan.
Kunde han verkligen gå emot Kvasten som han jobbat för så länge?
Upp till Limerick igen, det var dags för dagens första Vodka Soda. En stor sådan.
Pazza DSK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar