Nostalgi: Äntligen nästan Fredag

Solen skiner utanför och nästa match ska spelas imorgon. Det kanske är sista gången solen skiner på oss det här året. Vem vet? Dagarna blir bara kortare och kortare. Och aldrig någonsin har mörkret känts så påtagligt som detta år. En av de riktigt stora, DSKs nr 13s dagar är nämligen räknade. ”The future of football”, lojaliteten, eller den ofarlige, namnen är många. Lika många som sumpade målchanser under hans 10 år långa DSK-karriär.
Man känner igen mönstret. Man känner av vibbarna i omklädningsrummet och framförallt känner man igen fraserna. För precis så var det när DSKs förre storspelare Farre skulle lägga skorna på hyllan:
”Eh grabbar, det här är min sista säsong…”. Notera dock att det inte går att likställa med ”Eh grabbar, jag lägger av efter den här säsongen…”
Det verkar vara en grej i Danderyd, man säger en sak men menar något annat. Det enda man vet är att karriären kommer att avslutas inom fem år.
Eller när den förlorade sonen Fredrik Oom, står i duschen bredvid Frosten (DSKs nr 13) efter träningen i tisdags och frågar: ”Var var du under tvåmålsspelet? Var du tvungen att kliva av eller?”, kanske man ska ta sig en funderare… Det kanske är över nu…

Huvudsta nästa, föreningen som ansåg att det var en gåta att DSK hade kunnat ta så många poäng i säsongsinledningen efter vårt möte i våras. Å andra sidan ansåg de att Enebyberg var det bästa laget de hade mött också, så deras verklighetsuppfattning är antagligen ”way off”. *fniss*
Vad man framförallt fascinerades av i Huvudsta, var att man hade lyckats samla ett gäng spelare som är individuellt sämre än spelarna i DSK. Tro det eller ej, men det är sant.
Även det faktum att de i sin matchrapport skriver att de inte hade med sig några av sina bästa spelare är unikt. Den påläste kanske förvånas något över uttalandet att det skulle vara unikt, eftersom alla lag som förlorar mot DSK antingen saknar spelare, gör sin sämsta match för säsongen, eller gör sin sämsta match någonsin. Men det är unikt, för vi har aldrig hört det från ett lag som är så uppenbart mycket sämre än oss.

Matchen blir speciell. Vi spelar på Råsundas baksida… och det är det enda som gör matchen speciell.
Allt annat är bara skit. Matchen spelas nämligen på en fredagskväll, 5 grader kallt och på en konstgräsplan, som hade försatt Bergstaca (taskig rygg) i rullstol resten av livet. Men vi ser alla självklart fram emot matchen.

Ja, denna återkomst av Äntligen Fredag blev jävligt bitter, men det är nostalgi.

Väl mött!

Pazza DSK