Visst är det tråkigt att förlora en final, det är inget snack om den saken.
Nacka gjorde rövmos av oss i andra halvlek.
Men faktum var att det stod 1-1 i paus, och även om det kändes som att Nacka kunde lägga in en högre växel när det behövdes, så får vi två fruktansvärt billiga mål emot oss. Straffen är patetisk, och visst var det offside med 1-2 meter åtminstone.
Runsiös skott kunde lika gärna ha gått in. Wise kunde lika gärna ha satt sin straff. Men i slutändan vinner det bättre laget.
Dom tappar ju aldrig boll Nacka. Inte en enda gång! Deras lagkapten, klassespieler. Dikterade spelet på mitten och vände och vred och drog isär vårt försvarsspel.
Blue ultrazz tappade aldrig hoppet på läktaren, och jag känner en stor stolthet att få representera detta lag under den här tiden. När andra lag faller i slutskedet så fortsätter vi spela, trots att vi ligger under med ett par baljor. Karaktär!
En stor ledare i Rune Målström som fixar allt!
Två tränare som nog var mer nervösa än vad vi spelare var inför matchen, har hållit oss i god form och gott humör under hela säsongen.
En lagkapten i målet som har räddat oss fler än en gång.
Ett lag som har gjort många bragder de senaste två åren.
Tror väl att Stockholm cup drar igång igen om sisodär 2-3 veckor. Vägen är lång, det tar ett år att nå dit vi var igår. Men med ytterligare ett års erfarenhet så skulle jag inte bli förvånad om vi står där igen nästa år.
Spontant tror jag vi behöver en ny konferensresa och lite nya härliga ord att förhålla oss till 2015.
Och glöm inte att vi har vår målsättning kvar. Europa League. Vi är i Svenska cupen, drömmen lever.
2015 blir ett klassiskt DSK-år.
Pazza DSK
