0 poäng. 1 mål framåt. 11 bakåt.
Grande.
Man brukar ju säga att en förlust i premiären inte är så mycket att orda om. "Det är skönt att det äntligen är igång" osv.
När andra förlusten kommer så kan det antingen vara "det har sett bra ut på träningarna, det kommer i nästa match. Eller så kan man använda sig av ordet "KRIS"! (och på det en traditionell silencio stampa).
När tredje förlusten kommer så kan det bero spelarflykt. Det kan också bero på att du möter Sveriges svar på FC Barcelona där hela bygden står bakom sitt lag (Vaxholm). Liksom katalanerna strävar efter ett eget landslag så har troligtvis Vaxholm liknande ambitioner.
Vaxholm kan också lira boll, det vet vi om. Det är en fruktansvärt lång vandring från omklädningsrummet ned till konstgräset. Där måste du också passera hemmasektionen där ultras ofta står och stirrar ut dig när du går ned för trätrappan.
Inte som i DSK då, där hemmapubliken ofta kommer gåendes i takt med att spelarna äntrar planen. När bortalaget får en relativt lugn vandring så får DSK-spelarna ägna mesta tiden till att svara på frågor och hån från den egna publiken.
Föreställ er hur jobbigt det måste vara för Börje och Moggi att sätta ihop ett matchprogram där det på något sätt skall andas morgonluft i DSK. "Vi är svårslagna på Vallen". "Bollen e rund" osv.
När det så är dags för fjärde matchen, ja då är det fan i mig dags att ta poäng. Förutsättningarna är dom rätta: Vi slår ur underläge, ingen förväntar sig att vi tar poäng. Vi slipper dra upp tempot och vi kan förlita oss på det vi är bra på...
Om det inte vore för det jävla Ärvinge. MERDA ÄRVINGE!
Jaja, nu tänker de flesta av er: "Men dom har ju bytt konstgräs". "Ni tjongar ju ändå bara, ni kan inte spela".
Må så vara. Men har man som mig m.fl. varit på Ärvinge och spelat ett antal gånger och åkt därifrån med noll poäng så vet man vad det handlar om. Ärvinge är inte en skräckarena enbart p.g.a. konstgräset. Det är ett resultat av en fanatisk hemmapublik, förvirrade domare och vardagsmatcher. Allt det som kan få en DSKare att börja gråta.
Förra året gav vi Ärvinge ett försök, vi gjorde det vi kunde. Några individuella misstag fällde avgörandet då, och efter matchen så är det blandade känslor. Man är förbannad över förlusten men samtidigt glad över att matchen är klar. Det är över. Inget mer Ärvinge på minst ett år.
Jag vill inte ge mig in på att tippa resultatet, i synnerhet i det läge som vi befinner i oss nu.
Men vad jag kan lova är att en DSKare aldrig ställer ut skorna, oavsett plan och oavsett motstånd.
En DSKare ska veta vad det innebär att sätta på sig en DSK-tröja. Vilja, engagemang och passion, det kommer man långt på.
Ikväll vänder vi på trenden, ikväll så ska Ärvinge IP bli DSK:s nya favoritplan.
Pazza DSK
